Flygande giraffer!

Rachel skrattade och besvarade kyssen och smekte hans kind. "Ja verkligen" log hon och såg ut över trädgården. Det växte rosor överallt, i alla möjliga färger, till och med vita rosor i ett hörn. Hon älskade dem bäst då det fanns så få av dem.

David la sig på bänken med huvudet i hennes knä. Han såg upp i himmelen och log åt fåglarna som flög där.
"Det är vår, då ska alla djur finna sig en maka och jag med." log han drömskt.

Rachel strök honom över det vilda, mörka håret och log. "Och jag får mig en make" log hon. Men vad skulle hända sedan? Skulle hon bli som en adelsdam eller? Hon visste inte och det gjorde henne lite orolig.
"Det är bara dagar kvar nu" log hon och smekte hans kind.

"Ja, är du nervös?" frågar han och vinklar blicken så han ser henne. Hon var vacker där i solskenet, han var mer nervös för bröllopsnatten.

Rachel nickade sakta. "Lite, men det är bara våra vänner där" log hon och böjde sig ner och kysste honom innan hon fortsatte stryka honom över håret. "Du då?" undrade hon.

"Nej, egentligen inte. Bara det som kommer efter." erkände han och rodnade lätt, men såg på henne för att se vad hon tyckte om det.

Rachel rodnade lätt hon med. "Men...Jag trodde att du var erfaren, att du hade...". Hon harklade sig lätt. "Men det kommer gå bra" slog hon bara fast vid sedan.

"Med vem? Samantha är den enda kvinna jag har haft och vi har aldrig rört varandra. Det var som en täckmantel för att dölja henne och Marie." sa han med allvar och nickade, han hoppades att det skulle gå bra.

Rachel rodnade mer och mumlade något. "Jag vet inte, någon, kanske någon av tjänsteflickorna, jag vet inte" mumlade hon och lutade sig tillbaka mot bänken.

"Nej, jag är rädd för det. Rädd för att göra fel och inte duga, därför har jag aldrig utsatt mig för det. Tänk om det talades om mig, om folk skrattade bakom min rygg." nej, han var rädd och vågade knappt nu.