The living dead(Dragon Fantasy)

"Jag vet, du kan göra något åt det." sa Alex tyst men gick sedan. Hon hade försökt och nu skulle hon ta sig tillbaka, hon var rädd att komma hem efter Mark. Hon hatade att inte ha någon talan, att inte få bestämma, vilket århundrade levde de i?

Jack log i mungipan. "Om de verkligen skulle såra honom att se dig med mig så skulle jag kunna göra något". Han var bara ute efter det för stunden.

Mark hade precis tränat klart, han var svettig och utmattad, men lugnare och lite fridfullare än förut. Han började ta sig tillbaka i maklig takt.

Alex stannade upp och stelnade till. Vad hade hon gjort? Gett Jack idéer utan att få något i utbyte.
"Snälla." fick hon bara ut kvidande.
"Hjälp honom, jag gör vad du vill." bad hon, hennes liv skulle bli ett helvette, men Mark kanske skulle glömma henne? Han älskade henne inte längre.

Jack stannde igen och vände sig om. "Okej då...Men då får du inte visa någon empati eller kärlek för honom, någonsin igen". Han ville se honom ensam och bruten.

Mark kom hem och då han inte fann Alex blev han först orolig, men sedan glad, hon kanske vågade sig ut själv ,det var bra.

"Då jag ser att hans arm åter är som den ska och jag är din hustru lovar jag det." sa Alex och såg Jack in i ögonen för att han inte skulle ljuga. Ljög han skulle hon heller inte hålla sitt ord.

Jack flinade och ur sin ena bröstficka tog han ur en liten behållare med kork som innehöll svagt rosa vätska. "Om någon timma ska den börja läka, men den är otränad, så förvänta dig inte så mycket". Han gav henne den och flinade hemskt.

"Tack, när jag är din brud börjar vårt avtal." säger hon och försvinner sedan snabbt genom korridorerna med flaskan hårt i handen. Hon tänkte lura i Mark drycken, kosta vad det kosta ville. Hon springer genom korridorerna och otränad som hon var kommer hon in flåsandes i rummet.

Mark hade tvättat av sig och låg i bara byxorna på sängen och vilade. Då Alexa kom in satte han sig upp och log mjukt. "Hej, hur är det? Har du sprungit?" undrade han och kom fram och gav henne en kram.

Alex kramade om honom hårt och höll tillbaka tårarna, hon bara nickade.
"Jag försökte få tillbaka min gamla kondition och muskler, men det gick inte." sa hon och log halvt. Hon gick fram till vattenkaraffen och hällde upp ett glas till sig och sedan ett till honom med drycken i. Hon gav den till honom med ett vemodigt leende på läpparna, men hon dolde sin förtvivlan väl.

Mark strök henne över håret och log lätt. "Det är bra, man behöver all styrka och kondition man har, men oroa dig inte, vi kan träna imorgon". Han tog sedan emot glaset.
"Jag är så glad att jag har dig tillbaka" mumlade han och satte sig på sängen. "Jag älskar dig så mycket Alex, även om du inte älskar mig kommer jag alltid älska dig". Han drack sen och lutade sig tillbaka.