PRS(Isse Weasley)

Shadow blev klar och rusade snabbt efter Thomas.
När de kom fram möttes de av ett litet ljust rum.
Det stode ett buffé bord vid utkanten och hon gick dit för att ta mat.

Thomas tog för sig av maten, han var hungrig nu, rejält hungrig. Han satte sig sedan och åt, snabbt så de kunde komma vidare.

Shadow tog för sig av gröt och bär innan hon snabbt åt upp maten hon tagit.
När hon var klar reste hon sig upp.
"Kom så går vi." sa hon och blinkade med ena ögat för att sedan vända sig om och gå.

Thomas reste sig han med då han ätit klart och log lätt. "Ska vi vidare?" undrade han och började gå efter henne. Han tog hennes hand och kramade lätt om den.

(Ledsen att jag inte svarat på ett tag, jag har glömt bort det här rollet och inte haft någon inspiration)

(Heh, förstår precis )

Shadow log svagt och nickade.
Hon gick under lätt tystnad när de gick medans hon njöt av tystnaden och känslan av Thomas hand på hennes egen. Allt var fridfullt, för fridfullt...
"Känner du det?" Frågade Shadow misstänktsamt till mannen brevid henne.

Thomad ryckte på axlarna. "Vad?". Han kramade lugnande om hennes hand och fortsatte gå. Det var tyst och fridfullt där. Man såg nästan inget.

Kvinnan kollade misstänksamt runt omkring sig, hennes ögon sökande efter något ovanligt.
"Någon betraktar oss." Förklarade Shadow.
Hon kallade det för en gåva, hon säger själv att hon har ett sjätte sinne. Ett som förstärker hennes instinker om dåliga, bra eller misstänksamma saker.
Ingen har någonsitt trott på det hon sagt men vissa tillfällen har folk medgett att detta så kallade sinne haft läskigt rätt.
Shadow ställde sig på tå och viskade in i Thomas öra.
"Agera normalt, jag tror vi är övervakade."
Sa hon lite nervöst, även om det inte hördes i rösten.

Thomas såg sig om han med men såg inget. "Är du säker? Är du inte bara lite nervös och spänd?" sa han frågande och la armen om henne istället. Men han gjorde som hon sa och fortsatte gå med armen om henne och visslade tyst.

Shadow valde att släppa ämnet, om någon följde dem skulle hon nog få reda på det senare och så svårt skulle det inte vara om de tänkte bestämma sig för att angripa.
"Okej, men vart är vi på väg?"
Tanken hade slagit henne som ett blixtnedslag. Vart är de på väg? Hon hade bara gått utan någon som helst tanke på saken. Skulle de till recepitionen eller rummet eller?

Thomas stannade upp för en stund och funderade. "Vi kan väl gå upp och hämta våra väskor? För vi ska härifrån va?" undrade han. De var tvungna åka långt borta.
Han såg något i ögonvrån och vred på huvudet, bara en städare som höll på att skura.