Prs(Dragon Fantasy)

Uriah öppnade ögonen halvt och hostade kraftigt. Det kändes som om han skulle kvävas. "Mina.." rosslade han fram mellan de kvävda hostningarna.

"Uriah." flämtade Mina till och slängde sig om honom i en kram. Dock var hon försiktig, men han levde, ja han levde och tårarna föll nu av glädje längst kinderna.

Uriah orkade inte röra sig men log vagt och blundade igen. "Mina..." mumlade han tyst och lutade sig mot henne.

De andra lämnade dem tyst men satyrerna fanns där och vaknade över dem. Mina la sig försiktigt vid honom i sängen, förbi av trötthet och vaka.

Uriah suckade tyst. "Va..var?" mumlade han rossligt. Han var utmattad och långt ifrån frisk. Han var trött och hungrig, och orolig för Mina.

"Du dog.....en påle." sa Mina osammanhängande och berättade sedan allt som hade hänt sedan han dött, eller ja de trodde han dött.

Uriah skakade oförstående på huvudet och såg storögt på Mina. "Oj?" Uriah såg förvirrat på Mina men gjorde inget åt det.

Mina nickade, "Ja, oj." sa hon medhållande med armarna om honom. Hon var orolig för honom, hon ville inte förlora honom en gång till. Men hon var trött, hon var utsliten, utan varken mate eller sömn och vaka över honom.

"Vi..." började Uriah, men avbröt sig för att hosta kraftigt en stund. "Äta.." viskade han och hostade igen. Hans ögon tårades upp av smärtan han kände i bröstet då han hostade.

"Sluta prata." sa Mina och satte sig upp i sängen men hann inte långt försen Satyrer kom med soppa och ambrosia till Uriah.