Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel fällde mannen och tog Mona från honom. "Nej, för jag såg henne för 3 månader sedan!"

Mona tittade upp på Niel och gned sakta sin kind. Mannen morrade hotfullt. "Strunt samma, du har ju inte sålt henne än, jag kunde lika gärna ta henne".

"Nä." muttrade Niel och började gå.

Mona skyndade sig snabbt efter Niel. "Jag hatar att vara särling" mumlade hon. "Och jag har inte ens en bra gåva". Hon kunde sjunga bara...Vad hade man för nytta av det?

"Tyst, sluta dumma dig!" suckade Niel trött.

Mona tystnade genast. Men hon hatade att vara särling, det gav henne inget annat än problem. Och hon kunde inte leva ett normalt liv med den. Hon mindes att hon hade velat sticka ut sitt ena öga, så det inte syntes att hon var särling då hon var yngre.
De kom tillbaka till värdshuset. Tyst så gick hon in och upp.

Milena somnade i soffan och Niel la sig i sängen och såg på Mona.

Mona la sig på andra sidan i sängen. Hon funderade igen, borde hon kanske sticka ut sitt öga eller något? Skaffa ögonlapp? Då skulle hon slippa mycket...Frågan var bara om hon kunde göra det utan att Niel hindrade henne, eller om hon vågade...

Niel somnade snart.

(Vi kanske kan komma på något? För det händer inte så mycket, och det händer mest samma sak hela tiden)

Mona suckade och såg på Niel en lång stund. Hon gick in till badrummet och tappade upp lite varmt vatten och gick i badkaret och började tvätta sig.