De utvalda

"Gör inte det." sa hon och skakade på huvudet, "Det kommer gå över, jag brukar vara såhär efter." sa hon tonlöst men slöt ögonen lätt då han strök hennes hår, hon älskade det.

"Jag vet...men jag har god lust" muttrade Ethan. Han hatade den lorden för att han gjort illa Eletha så mycket. Han fortsatte stryka henne över håret med ena handen och åt lite med den andra. Han var fortfarande hungrig...

Eletha nickade, "Egentligen inte han lorden, utan någon annan." sa hon och menade kungen. Hon stirrade tomt in i stenväggen med ryggen mot honom samtidigt som han sakta strök henne över hennes hår, inget annat hon bara tänkte dystra tankar.

Ethan kramade om henne igen bakifrån, försiktigt för att inte göra illa henne. Han ville muntra upp henne och kysste hennes kind.
Plötsligt hördes ett jamade utanför dörren, snabbt reste Ethan på sig och öppnade, där satt Tristan. Han log mot katten och lyfte upp den och bar honom till Eletha innan han återgick till att krama om henne.

Tristan kom upp vid henne och med ett skutt kom han upp på sängen. Han jamade och ville få hennes uppmärksamhet, då han inte fick uppmärksamheten kröp han in under hennes arm och började slicka hennes kind och då är det som allt brister och hon börjar ohejdat darra.

"Snälla....säg något" bad Ethan då han inte stod ut med tystnaden. Han kramade om henne hårdare och började vagga henne då hon darrade.
Tristan la sig i hennes knä och jamade.

Eletha drog djupt efter andan, att hon darrade berodde på att hon trängde undan de känslor, tårarna som var på väg att komma fram. Men hon får inte fram ett ord utan bara tar om honom och begraver sitt ansikte i hans bröstkorg.

"Snälla..." bad Ethan igen. "Din tystnad och sorg gör mer ont än mina sår...". Han smekte henne över huvudet igen då hon begravde sitt ansikte i hans bröstkorg. "Det är okej att gråta..." mumlade han sedan och fortsatte vagga henne igen.

Hon skakade på huvudet, det var inte okej att gråta. Hon hade gjort det, men då var man svag, hon var inte det, hon borde klara det, hon var van vid det. Hon andades långa djupa andetag för att inte brista i gråt, hon fick inte.

"Du kommer må mycket bättre efter du fått ur dig allt" påpekade Ethan mjukt. Han vaggade henne vidare och lutade sitt huvud mot hennes. "Såja...." mumlade han kysste hennes kind igen.
Plötsligt smärtade det till i armen, han kved svagt till.