Förbjuden kärlek

"Är du hungrig?" frågar han och drar upp henne lätt från stolen, "Jag skulle precis äta och tänkte att damen här var hungrig." skrattar han och drar ut henne i korridoren och Egeria spelar helt med, trodde de att hon var lättlurad var det desto bättre.

Isis såg Egeria gå iväg med David och slängde en hatisk blick på dem båda innan hon vände sig om. Även om hon bara låtsades hata Egeria var det svårt för henne. Hon gick ut till stallet för att sadla en häst, hon ville se sig om i London.

Egeria gör en svängande gest med huvudet som visar att hon verkligen inte bryr sig och Isis längre, fast hon självklart gör. Men Egeria kvittrar på om helt obetydliga saker och snart hamnar de i en liten sal där David tillkallar tjänare om mat.

Isis tittade på Simon är han kom ut på gården.
"Jag gör dig sällskap" sa han och hon log.
"Det uppskattas, jag vill inte ha sällskap av några andra" sa hon och de satte upp och lämnade slottet med vakter runt sig.

Och självklart som hon gissade ville han få ut information om Isis som hon med glädje delade med sig, eller ja inte för att mycket av det var sant och det som var det kunde de inte ha någon nytta av ändå så.

Isis såg sig runt i staden.
"Den är stor, inte så stor som Rom dock" sa Simon och Isis nickade.
"Invånarna här verkar snarare rädd för oss än vänligt inställda" sa Isis sorgset, hon ville göra mer för folket.

Och ovetandes under vinets inverkan fick Egeria ur honom ett och ett annat, men lät det inte bli allt för mycket. Hon skulle se till att prata med de andra männen med och veta alla deras planer.

Isis stannade och satte av sin häst. Hon såg på några barn som satt och tiggde på gatan.
"Här" sa hon och gav dem några mynt. Hon kunde inte se dem svälta.
"Vi måste sänka skatten och se till att alla får det bra" sa hon bestämt till Simon som nickade.
"Som min drottning vill" svarade han.

Det kanske mest svåraste under middagen var att spela du som ovetandes om maktensspel som om hon vart en vanlig tjänarinna. Hon låtsades gilla de planer han alltmer berättade för henne och att störta Isis och att själv få kronan verkade David vilja, ha henne som drottning.

Isis vände om och började rida tillbaka mot slottet. Hon klarade inte av att se folket lida, hon förstod inte hur landet styrdes här.
"Isis mår du bra?" frågade Simon oroligt och hon såg på honom.
"Jag är lite yr och illamående, hur kan man behandla folk så här?" sa hon och satte av. Hon fick ta tag i sadeln för att inte ramla. Simon gick emot henne. "Nej" viskade hon. Isis ville inte att någon skulle se hur svag hon var.
"Jag går till mitt rum" sa hon och Simon nickade.