Narnia

Andrew ser på dem, och kommer ihåg allt han läst om dem. Annabeth var en dotter till Athena och Percy var en son till Poseidon. Det förklarade havsdoften som hade följt med honom. Annabeth skakade Sams hand.
"Detsamma. Nåväl, har ni någon aning vem som kan vara er förälder?", frågade Annabeth. Andrew skakade på huvudet.

Sam skakar långsamt och fundersamt på huvudet, hon visste vilka sina föräldrar var, eller var det inte hennes föräldrar? Hon var smått förvirrad, men de där två verkade snälla, och vad var snacket om gudar? Menade de att hon var en halvgud? Det lät coolt, vad nu det kunde innebära. Och med ens kom hon på det, "Du måste vara Percy Jacksson." säger hon glatt och triumferande, boken hade hon inte läst bara baksidestexten.

Percy nickade sakta och stirrade på Sam.
"Hur visste du det?, frågade han misstänksamt. Hade Sam läst någon av dem böckerna? Eller visste hon det bara för att någon berättat om boken för henne? Andrew hade åtminstone läst serien, och det verkade som om de var i den allra första boken.

"Hörde någon av ungdommarna sa ditt namn." ljög Sam snabbt då hon kom på sig men flinade och blinkade med ögat sedan, "Annars har jag blivit försedd med förmågan att läsa andras tankar, tänk på den du." skrattar hon glatt och ser på dem. "Vad menar ni med gudar?" frågar hon sedan nyfiket för hon fattade faktiskt inget av deras snack.

"De menar de grekiska gudarna. Chiron sa ju att lägrets direktör hette Dionysos, och han är en gud. Han är ju den grekiska vinguden", förklarade Andrew innan Percy hann förklara vad de menar. Annabeth nickade instämmande.
"Det stämmer", sade Annabeth.

"Eh, inte det, de har jag också läst om i skolan." säger Sam smått avfärdande och minns med lätthet att Percy också var en vanlig skolelev innan. "Jag menade med föräldrarna och vad menas med halvgudar? Är inte min mor och far, min riktiga mor och far eller?" frågade hon intressant och brydde sig inte om de inte var hennes äkta föräldrar, de hade aldrig brytt sig om henne eller kommit överens.

"Att man är en halvgud menas att antingen din mamma eller pappa var en gud. Antagligen är en utav dem din riktiga förälder och den andre är bara en som de säger är din riktiga. Och om du tvivlar så kan jag berätta att du aldrig kommit in hit om du inte vore ett halvblod", listade Annabeth upp. Andrew nickade, det visste han redan. Men det som verkligen förundrade honom var hur smart hon verkligen var, Annabeth. Det var faktiskt otroligt hur en person med dyslexi kunde allt det där.

"Okej." sa Sam dröjande och funderar, "Så....gissar att du är son till havsguden. Du luktar hav." säger Sam frågande och granskar sedan tjejen. "Och gissar på någon cool krigsgud eller något." flinar hon åt henne, men rycker sedan på axlarna, det var bara gissningar från hennes sida. "Okej, men hur får man reda på vems förälder som är ens då?" säger Sam och de börjar gå runt om i lägret.

"Athena. Visheten och krigsgudinnan", säger Annabeth. "Gudarna visar det. Oftast glimmar ett märke över ert huvud, annars kan era eventuella krafter visa vem er förälder är", fortsätter hon sedan. Andrew nickar. De visar dem en klättervägg med riktig lava rinnande nerför den.

Sam kollade automatiskt upp men det syntes inget där inte, "Så vad har ni för krafter då?" frågar hon nyfiket. "Och är alla av samma gud syskon? Och hur går det om mamman är en gud, hur blir det då med graviditeten? Och varför har gudarna så många barn isåfall?" frågar Sam allt nyfiket, hon ville veta så mycket som möjligt för att få en bild över situationen och sen handla efter det. Men när de kommer fram till lavaväggen tystnar hon och stannar upp, "Wow" sa hon och kolla in den, "Den ser varm ut." konstaterar hon, vilket självfallet var sant.