Vilien på Hogwarts!^•^

Bra

Förlå, förlåt, förlåt!

Jag har varit HELT uppslukad av Hunger Spelen! Nu har jag läst ut alla böckerna och har äntligen skrivit mitt Kapitel. Förlåt!

Bara för att det var så svårt att sluta tänka på THG så blir det en liten special kapitel.^^ Hihi!

Egentligen var jag nästan klar för någon dag sen, men jag blev uppslukad av en bok som heter Eld. Uppföljaren till Cirkeln.

Har någon läst den?

Aja, här kommer ett kapitel.



~Cassie~


Kittys föräldrar är dödsätare.
De kommer imorgon.
En lördag.
Klockan 10.
Inte bra.

Mitt hjärta slår snabbt. Även om jag visste att Kittys föräldrar var Dödsätare så kom det som en chock att de skulle komma hit. Till Hogwarts. Imorgon. Klockan 10.
Orden ekar i mitt huvud.
Stackars Kitty.
Jag har bara träffat hennes familj en gång; när de kom för att lämna över henne till mitt hus ett sommarlov. Hon skulle bo hos oss i någon vecka eller två och föräldrarna följde med för att säga hej. Jag vet inte vad de väntat sig, men när de såg vårt hus blev de sura. Som om de trott att vi bodde sämre än dem och ville reta oss för det, men sen när de upptäckte att det var tvärtom blev de snopna. Jag vet inte hur Kitty bor. Men min familj har alltid varit väldigt rika och vi bor på en herrgård.
Det är inte precis något jag är stolt över. Alla tror att jag är så snobbig då. Men det kanske jag var. Innan jag träffade Reamus.

Jag rycks tillbaka till nuet av att Reamus kramar mig. Han säger Godnatt och pussar mig på kinden. Jag kramar honom tillbaka och säger Godnatt till Jake också. Fast honom kramar jag inte, men det gör Kitty.
Hon och jag går upp för trappan till våran sovsal. Kitty gäspar stort och sträcker på sig. Hon ser så där riktigt trött ut. Som de bara gör på tecknade filmer, liksom överdrivet trött.
-Vad flinar du åt? frågar hon med en blandning av irritation och nyfikenhet.
- Inget.
Kitty rycker på axlarna och öppnar dörren till sovsalen och vi kliver in. Kitty sjunket ner på sin säng omedelbart. Hon gäspar igen och rynkar pannan på ett väldigt 'Kittyaktigt' sätt.
- Tänker du på imorgon? Frågar jag och ser hennes föräldrar framför mig.
Hon nickar och kryper ner under täcket.
- Ja, men det blir säkert bra.
Jag får känslan av att hon inte vill diskutera ämnet mer. Så jag kryper ner i min säng också. Jag blundar och väntar på att sömnen ska komma. Men den kommer inte. Efter ett tag hör jag Kittys lugna andetag. Hon har somnat före mig, det är alltid en irriterande känsla. Jag vrider på mig och försöker hitta en bekväm ställning, men inger fungerar.
Tillslut bestämmer jag mig för att läsa den nya boken jag fått av min franskalärare. Läsa brukar hjälpa en att somna. Min lärare är en mugglare så boken känner jag inte till. Men hon hade sagt att många ungdomar i min ålder tyckte om boken. Den hette "Hunger Games" och är helt på franska. Originalet är på engelska, men jag behövde läsa fler böcker på mitt modersmål och ger den en chans.



" Quand je me réveille il fait froid dans le l'autre côté du lit."

Är första meningen.
Jag fortsätter och upptäcker snart att den är riktigt bra! Det handlar om en flicka, Katniss, som behöver vara med i Hungerspelen. Ett spel på liv och död.
Jag kommer in i boken så mycket att jag inte märker att klockan blir över midnatt. Tillslut när jag kommit till 11:e kapitlet och Katniss ska ut på arenan, upptäcker jag att klockan är halv ett. Jag har inte märkt att mina ögonlock håller på att falla ihop.
Jag lägger ifrån mig boken och bara någon sekund efter det glider jag in i en djup sömn.
Och denna sömn för med sig en av de underligaste drömmar jag haft...



(dröm)

60 sekunder. Så lång tid har jag på mig innan gånggången ljuder. Då ska jag Springa fram till det där spjutet. Jag kanske blir dödad på vägen, men bara jag kommer åt det kan jag slå ner vem som helst. Som plus för mig så har jag Kitty, Reamus och Jake på min sida. De kommer inte låta det hända mig något. Jag är deras ledare. Deras vän. Deras Härmskrika.

"Dooooong!!"

Gånggången har ljudit! Jag rusar iväg det snabbaste jag kan.
Spjutet! Spjutet! Spjutet! Tänker jag hela tiden. Inget annat existerar i mitt huvud.
Spjutet!
Så nära jag är. Bara en meter kvar! Spjutet!
- Yes! vrålar jag när mina fingrar sluts om silver handtaget.
- Yes!
Jag vänder mig om. Vem som än är på väg mot mig kommer dö.
Jag svingar* mitt vapen mot närmaste spelare. Hon faller ihop livlös på marken. Jag kastar spjutet mot en kille med stora muskler. Han dör.
Så fortsätter det. Människa på människa dödar jag. Jag är blodtörstig och skoningslös. Ingen kommer undan mitt spjut!
Tillslut ropar någon åt mig att det inte finns någon kvar att döda. Jag ser mig omkring och upptäcker att Kitty har rätt. Det är bara hon, jag, Reamus och Jake kvar.
- Cassie, du har mördat alla. Nu måste vi ha rådslag om vem av oss som ska vinna.
Kitty ser gammal och förnuftig ut. Jag upptäcker att hon till och med har rynkor.
- Vadå då? Det är väl lätt!? JAG ska vinna! MOHAHAHAHA!!!
Så sticker jag spjutet i alla tre på en gång.

Jag har vunnit!



(värkligheten)

När jag vaknar dryper jag av svett. Jag skakar i hela kroppen. Jag flyger upp och drar undan Kittys sängförhänge. Hon är inte där!
- Ånej! Kvider jag och rusar ner till uppehållsrummet.
Jag rusar in i Jake i min iver att se till att Kitty lever.
- Åå, godmorgon Cassie, ler han mot mig.
- Jake!! Du är i te död! Ååå, då var det bara en dröm!
- Vad?
Kitty dyker upp bakom Jake.
- Ja, vad?
Reamus reser sig ur soffan han satt i.
- Ähhh, jo. Jag drömde att jag mördade er.
Det låter så konstigt när jag bara säger det så där. Att alla börjar skratta. Vi skrattar en stund tills ett kurrande från Jakes mage betyder att det är dags för frukost.
- Jag är utsvulten! Utropar han och Reamus och han börjar gå till Stora salen. Jag behöver klä på mig och Kitty väntar på mig. Hon är så snäll. Min allra bästa vän!

Jag öppnar porträtthålet. Vi kliver ut. Kitty frågar igen om min dröm och jag berättar hela historien.
Vi pratar lite om olika saker. Vi skrattar. Vi är glada. Allt känns som förut, innan hon blev annorlunda. Det där med Sheldon gjorde henne hård och...hm.... Hur ska man säga? Inte ond. Men...hm..... Hård? Eller så var hon så innan också, innerst inne.
Plötsligt tvärstannar Kitty. Hon tittar med uppspärrade ögon rakt framför sig. Hennes mun är öppen som för att säga något.
- Vad....? börjar jag och följer hennes blick.
Vi är bara några meter från huvud ingången. På väg att gå in i stora salen. Lite längre bort står två Ravenclaware och pratar ivrigt.
Det är väl inget konstigt med dem?
Men så ser jag det. Lite till höger om de två pratande eleverna kommer ett par gående mot oss.
En krumm, gråhårig man med tunt hår och och med ett elakt grin på läpparna går med märkligt ryckiga steg åt vårt håll. Hans tänder är gula med bruna fläckar. Bredvid honom kliver en svarthårigt kvinna fram på långa ben. Hennes leende är påklistrat och den korta svarta kjolen svänger runt henne. Kvinnan har uppsatt hår i en knut i nacken.
Jag känner igen de här två.

Kittys föräldrar.









* Man svingar typ inte ett spjut. Men detta var ju en dröm.

Awesome! Jag skriver när jag kmr.hem

Gillar drömmen *thumb up*
Goodie! Awesome ni är ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥AlexZz : Yeey!

Tack så mycket!
Jag blev väldigt nöjd med just drömmen!

Man stavar det väl inte "Reamus"? Eller? Jag tror att det är "Remus".
Jag har läst cirkeln, och visst är den jäääääääättebra! Längtar tills mamma fixar Eld!

JAH ÄLSKAR CIRKELN! Min mamma känner de som gjorde boken så jag har fått båda gratis också! Gratis saker är kul *.*

Det är kul.
Jag ska snart läst THG!!

azumnes

Kanske.....

Har stavat det "Reamus" hela tiden. Hur stavar Hope Potter? Du stavar väl liksom rätt eftersom det är "din" person.

Annars kan det förklaras med att Reamus inte är den Remus i Harry Potter.


En sak till. På mitt rättstavningsprogram blir Reamus rättstavat men inte Remus. Det kan bero på att Reamus är rätt stavning??