~~Hedviggs liv~~

Kapitel 112
ATT VARA I MÖRKRET [del 1]
Cassandra
Den mörka gången slingrade sig och allting var bläcksvart, jag kunde inte ens se min egen hand framför mig. Tillslut kom jag till en nedförsbacke som ledde ned i mörkret. Jag hade tänkt att försiktigt klättra ned, men jag trillade. Det kändes som om jag föll i evigheter när jag tillslut föll framstupa ned på ett kallt marmorgolv. Förskräckt tittade jag upp. Det här måste vara Hemligheternas kammare! Fast alla visste ju om det nu efter att Harry Potter hade räddat Ginevra Weasley härifrån. Och som de flesta av Ravenclaw eleverna hade jag läst Hogwarts historia. Siri hade gått här innan Harry Potter hade räddat Ginevra Weasley, så Siri visste om detta! Oförståeligt, reste jag mig upp och kollade på det mystiska valvet som var framför mig, den var dekorerad med graciösa ormar. Jag stönade, man måste kunna ormspråk för att komma in, eller kunna den komplicerade trollformeln som öppnade alla dörrar, Alohomora funkar nog inte här. Jag harklade mig och skrek:
-Recludam!
Valvet öppnades genom att ormarna flyttade på sig. Försiktigt klättrade jag upp för den lilla stegen, genom valvet och ned för stegen på andra sidan. Framför mig låg ett enormt ormskinn och jag var tvungen att stoppa in knogen i munnen för att inte tjuta av rädsla. Det var stora runda korridorer med vatten och en fruktansvärd odör av avlopp som jag skulle ta mig igenom. Mina steg ekade i mörkret. Efter ett tag kom jag fram till en sorts vanlig korridor, men på sidorna var det vatten och stora ormar med gapande munnar. Det fanns ett stort stenansikte av en man med skägg och mustasch. Och till sist, längst bort i korridoren låg det en stor död orm, det måste vara basilisken. Jag hade aldrig varit rädd för någonting och inte nu häller. Jag hade viktigare saker att göra, men då hördes ett förkrossande vrål och när jag vände mig om var spöket av basilisken där.

Mer imorgon sötisar!

AWESOME!!!

Det blir ingenting imorgon, så ni får det nu istället

Kapitel 112
ATT VARA I MÖRKRET [del 2]
Cassandra
Jag spärrade upp ögonen, det här var illa. Spöket flög mot mig med ännu ett hjärtskärrande skri. Jag tryckte händerna mot öronen och satte mig på knä. Basilisken tittade nyfiket på mig. Det var såhär man skulle visa att man inte menade någonting illa. Efter ett tag reste jag mig upp igen och sträckte uppmanande fram handen till basiliskens huvud. Jag lade handen på basiliskens fjälliga huvud och log ett leende, djur har alltid gillat mig och deras kärlek var ömsesidig. Jag kunde inte ormspråk, men jag visste att den tyckte att det var bekvämt. Långsamt flyttade den sig bakåt och jag transfererade mig lugnt därifrån. Tyvärr dök det upp en ännu värre överraskning när jag kom fram, Cho stod med böckerna i famnen och stirrade på mig med öppen mun så att hon såg alldeles dum ut.
-H-hur kunde, du transferera dig på Hogwarts marker?!
-Cho, jag ska berätta, men först innan jag berättar min hemlighet borde du berätta din!
Cho, eller egentligen Hedwig betraktade mig med förtvivlade ögon.
-Jag vet vad du är ”Hedwig”, sade jag lugnt utan att le, jag visste vad hon var eftersom jag helt enkelt var paranoid. Jag hade tyckt att någonting var mysko med henne så jag hade satt upp min mikroskopiskt lilla filmkamera i uppehålls-rummet så att jag inte skulle missa någonting.
Kapitel 113
SANNINGEN SVIDER
Hedwig
Hur, hur kunde hon veta! Cassandra, flickan full med mysterier, hade hon läst mina tankar?! Och hur kunde hon transferera sig på Hogwarts marker? Jag greppade tag i hennes minimala hand och drog henne till sjunde våningen, dörren till Vid-Behov-Rummet öppnades tvärt och den här gången var rummet en liten städskrubb.
-Berätta, Cassandra, ALLTING! Röt jag.
Jag som trodde jag hade varit smart, Cassandra transfererade sig därifrån, kommer jag någonsing få reda på Cassandras hemlighet?
Deprimerat, gick jag till lektionen i Trollkonsthistoria, bra jag var trött så nu kunde jag sova längst bak i klassrummet som alla de andra eleverna. Men den här gången lade jag märke till någonting märkligt, Cassandra satt längst bak i en mörk vrå och lyssnade intressant på lektionen som nu när jag lyssnade handlade om hemliga trollkarlsfamiljer som inte får gå i normala klasser utan special klasser som egentligen ingen ska ha hört talas om, men eftersom professor Binns är ett spöke kanske han har hört ett och annat. En liten tanke dök upp i mitt huvud, tänk om Cassandra tillhörde en sådan hemlig trollkarlsfamilj!

Bra!!!

Vilken bra FF:s! Annorlunda och intressant

Om ni kommenterar blir det mer imorgon!

Jättebra! Bevakar med stort B!

Imorgon åker jag till Mexiko, så jag kmr att vara borta i två veckor.

Kapitel 113
NÄSTAN SANT
Cassandra
När lektionen i trollkarlshistoria var slut smög jag ut ur klassrummet och hörde de vanliga komplimangerna. Jag trodde jag hade klarat mig till Ravenclaws uppehålls-rum när Ch...Hedwig petade retsamt på min axel.
-Vad är det? Fräste jag oförskämt.
Hedwig ryggade tillbaka, men gav sig inte.
-Du tillhör en sådan trollkarlsfamilj va? En sådan professor Binns pratade om.
Jag stelnade till, förskräckt sade jag en trollformel jag aldrig någonsin hade behövt använda:
-ABORISCO!
Och i samma stund jag använde den transfererades jag och Hedwig till ett tomrum.
-Du får aldrig, ALDRIG säga sådana saker högt, Binns skulle vara död om han inte redan var det!
Hedwig stirrade på mig med sina stora gröna ögon.
-Vi i de hemliga trollkarlsfamiljerna måste hålla oss gömda och vi har flera tusen hemligheter som vi har svurit en obrytbar ed att inte berätta, och jag råkar tillhöra familjen Edgington som har flera generationer av häxor och trollkarlar som har behållit hemligheter, hemligheter större en du någonsin skulle kunna drömma om. Vet du ens vem den första häxan var?
Efter all den information stod Hedwig bara där med gapande mun.

AWESOME!!!!!!!!!!!

jätte bra