(PM)Jag hatar din blotta existens

vääääääääldigt bra

JätteBra! Meer! Snälla!

Jättebra! *bevakar*

Jess
Grytorna på spisen puttrar och bubblar muntert och stekpannorna fräser när farmor rör om med en stekspade i dem. Diverse angenäma dofter sprider sig i köket och det luktar starkt av de örter som farmor har odlat under årets gång.
”Du är väl försiktig med kniven Jessica?” Frågar farmor för tredje gången och Jess lyfter huvudet från musslan som hon håller på att öppna och ler mot farmor.
”Självklart”, säger hon mjukt och rycker till när farmor böjer på ryggen och börjar hosta ihåligt. ”M-mår du bra farmor?” Frågar Jess oroligt och farmor reser sig upp med ett bittert leende.
”Självklart. Jag är bara lite förkyld”, förklarar hon och vänder sig mot grytorna igen. ”Jag är glad att du ville hjälpa mig med maten Jessica. Min kropp är inte som den en gång var, och jag måste tyvärr säga att jag inte hade hunnit med allting själv i år”, säger farmor mjukt och Jess tycker sig höra nostalgi i det farmor säger. Kniven i Jess’ hand nästlar sig in i glipan mellan musslans skal och försöker bända upp musslan samtidigt som Jess förbryllat rynkar pannan. Egentligen är det ingenting ovanligt med det farmor säger, men det känns som om det finns något dolt i det som farmor säger. Något som får Jess strupe att snöras ihop och hjärtat att värka.
”Åh, jag brukar ju alltid hjälpa till”, säger Jess med ett tillkämpat glatt tonfall och försöker ruska av sig de jobbiga känslorna. Farmor ska inte få veta att Jess mår dåligt, hon ska inte behöva bekymra sig över Jess, och det är anledningen till att farmor inte vet något om hur Jess har det på akademin. ”Jag vet att det bara brukar vara med att garnera tårtor och så, men det känns bra att få göra mer. Då känner jag mig inte lika skyldig när jag äter maten som du har stått hela dagen och lagat.”
Jess hör hur farmor skrattar tyst för sig själv. ”Åh, Jess! Mat är till för att ätas, så känn dig inte skyldig för det. Det är bara roligt att se er äta av det som jag har lagt ner så mycket hjärta och själ i, en bättre jul kan jag inte få. Sägs det inte att den bästa julklappen är den som återkommer från år till år och ges med lika mycket kärlek varje gång?”
Jess skakar leende på huvudet men säger ingenting. Hon har aldrig hört något så konstigt förut, men hon tror att hon inser vad farmor menar, och hon längtar efter att få se Didier äta av hennes musslor. Kanske han till och med skulle säga att det är gott? Tänk om han tycker att musslorna är det godaste av allt?

”Nu behöver jag ingen hjälp här på ett tag, så passa på att göra något som du tycker är roligt. Jag ropar när jag behöver hjälp igen, okej?” Farmor ler brett mot Jess och hostar lätt i ärmen på sin vita blus. Jess nickar leende och skyndar upp på sitt rum. Hon hade en sak kvar att göra innan det blev riktig jul.

Försiktigt lossar Jess på sängbottnen på sin säng och tar ut en skamfilad bok där pärmen sitter lös.
Dictionnaire Anglais Français står det på bokens rygg med flagnande guldbokstäver och Jess’ fingrar rör sig ömt över bokens pärm. En känsla av nostalgi far över Jess när hon tänker på hur mycket den här boken måste har fått stå ut med både före och efter att Jess hittade boken till hälften gömd bland veden i vedhögen. Boken är hennes skatt, och ingen annan än hon själv och boken vet om att hon har den.
Jess suckar när hon bläddrar igenom bokens blanka sidor som en gång hade lärt henne så mycket. Det var på den tiden då sidorna var fyllda av liten text. På den tid då Jess ännu inte hade råkat sudda ut varenda sida med hjälp av magi bara för att hon tyckte att det var orättvist att Jean hade ett husdjur men inte hon.
Nu för tiden är Jess inte lika dum längre. Jess vet att Bijou inte räknas som ett ”husdjur”. Bijou är som en misslyckad patronus, eller ett misslyckat försök att göra sig själv till en animagus. Bijou är onormal, och Jean också, men ingen av dem kan ändå mäta sig med Jess. En rysning går genom Jess’ kropp och hon försöker ilsket få underläppen att sluta darra. När hon väl lyckas tar hon fram sin finaste fjäderpenna och korkar ur den lilla kristallflaskan med guldfärgat bläck som hon bara använder till det här. Jess drar ett djupt andetag och placerar sedan fjäderpennans yttersta spets på en tom sida i lexikonet.

Kära mamma och pappa.
Det har nu gått ytterligare ett år i mitt liv. Ett liv utan er, men ändå ett liv värt att berätta om.
Jag vet mycket väl att ni är döda, annars hade ni kommit och hämtat mig vid det här laget, men jag saknar er! När jag hittar er grav så ska jag gräva ner den här boken bredvid er gravsten. Den har betytt så mycket för mig, och jag är säker på att den kommer att betyda mycket för er också.
Nu har jag börjat mitt fjärde år på Beauxbatons, och allt har gått bra hittills. Jag har många vänner, så oroa er inte!
Jag har fått högsta betyg på alla uppgifter i trolldryckskonst, och gissa vad? Jag har fått representera skolan när det kom vetenskapsmän på besök! Och en av dem sa till och med att jag skulle bli hans kollega en dag!
Farmor är snäll, men just nu har hon blivit förkyld. Det är i alla fall vad hon säger, men jag känner mig lite orolig. Jag var tvungen att hjälpa henne med mer än vanligt i år, inte för att jag har något emot det! Tvärtom! Jag älskar att hjälpa till, och jag hoppas att Didier tycker om det jag har lagat.
Ja, just det, ni vet ju inte vem Didier är! Didier är en kille som har börjat på akademin i år. Han och Jean slog nästan ihjäl varandra, men nu är de bästisar. Det var förresten Didier som övertalade mig att träffa vetenskapsmännen, jag var lite blyg förstår ni…
Snart ropar nog farmor och ber mig garnera tårtan. Jag älskar er, och jag saknar er dubbelt så mycket, men jag vet att ni väntar på mig i nästa liv. Jag vet att ni kommer stå där med öppna armar och leenden på era läppar, och jag kommer att springa fram till er och krama om er. Då har ni nog läst det som jag har skrivit till er, och då känner ni mig.
Tills vi ses!
/ Jessica Catterholt

Jess ögnar snabbt igenom brevet och slår sedan ihop boken. Hon har gjort samma sak som hon gör varje år, och nu är det dags att gömma boken till nästa jul.

jättebra

Jättebra!

Superbt

JätteBra!

Gryffindorable

Fantastiskt!
Stackars Jess, vet hon inget om att hennes föräldrar inte ville ha henne? (ännu mer "stackars Jess" i tråden)