Skriva av sig-tråden

En världs känd psykolog (hööhöö ^.^) har sagt en teori på varför folk vaknar vid samma tid vissa nätter. Att någon död som du har älskat besöker dig vid samma tid och stirrar på dig. Sjuk teori..

Är så jävla trött på att folk i min klass inte kan acceptera att jag är HPnörd.
Alltså liksom, bryr ni er om mig, då får ni acceptera hur jag är. Ni kan inte ändra på mig.
Dock kan ni tydligen trycka ner mig... det märks.

Feber, kraftig huvudvärk, kallsvetitig, dags att snart försöka tvinga i mig mat jag bara kommer må illa av. Vill dö lite.

.... Inte helt omöjligt.

usch

ignore me.

Jo, jag har lite saker jag också:

Det känns som allt är upp och ner!
Jag känner mig så ledsen hela tiden. Jag träffar sällan min storasyster. Men när jag möter henne känns det inte bra… jag saknar henne ofta och jag tycker det ska bli så kul när det inte blir så. Samtidigt har jag korkade inbillningar som säger att jag inte har det bra… jag mår bra och träffar mina föräldrar och har vänner. Men ändå.
Men jag har så många kompisar som tycker så olika. Så det kan hända att de snackar skit om varandra.
Och förra året blev jag ihop med en kille. Och typ tre veckor efter det fick jag. Veta att han skulle byta skola. Jag har inte smsat honom på jättelänge. Jag är rädd att han har någon annan eller att han inte vill ha mig.
Jag har blivit rädd för mörkret ett någon ska typ kidnappa mig, våldta mig eller mörda mig.
Jag vågar knappt gå hem från någon frtidsakrivitet.




Tack! Jag behövde berätta!!!!

I am depressed.

Mitt liv suger just nu. Och har gjort det ett tag.
Skolan gör mig deprimerad. Jag har inga riktiga vänner. Jag trodde jag hade tre. I har börjat vara med en annan från skolan och dessutom börjat röka, men jag finns kvar som hennes andrahandsval( jippie..) A har börjat i en annan skola men jag träffar henne ibland på bussen men hon har blivit en annan person nu och hon har provat röka, hon har börjat dricka(små mängder men still) Och E har jag inte pratat med på jättelänge. Jag känner mig mer ensam än någonsin. Det känns som att alla hatar mig bara för att jag klarar av att vara med bl a I som jag dock har börjat undvika för hon är inte bra för mig. Men sen hatar alla några av sjuorna som jag tycker om ganska mycket (som vänner) och då tas det ut på även mig.
Sen har vi Isabell, Anton och Isac. Dom sänker mitt självförtroende (som redan var/är lågt) genom att kasta ur sig en massa idiotsiksa saker om hur tjejer är och allt känns väldigt riktat mot mig. Dom slänger ur sig saker som hora och slyna utan anledning när dom pratar. Idag på sista lektionen satt jag ett tag och försökte jobba men det slutade med att jag bara satt och lyssnade på samtal. Killarnas samtal fick mig att må så dåligt att jag tog fram mina hörlurar, satte på högsta volym, och lämpade emot lusten att gråta.
Isabell förstör mitt liv på många sätt. Men hon är nog inte värst ändå. Mina föräldrar klagar på att jag aldrig är med någon. Men jag kan inte göra något åt det, jag har ingen som vill vara med mig under fritiden. Min ena mentor kom fram till mig idag och frågade om jag inte ville gå till oasen, att det ju var många där. Vi hade mentorssamtal i fredags och då kom ju frågan och kompisar upp och det ledde till att jag började gråta och annat. Så då försökte jag förklara men det gick ju sisådär. Men jag gick till Oasen för att kolla vilka min mentor sett där (Oasen är uppehållsrummet på skolan typ) och när jag såg att I och A var där vände jag direkt. Jag klarar inte av deras spydiga kommentarer nå mer.
Sen är jag i en känslig ålder, så är det bara, och mina föräldrar är nyligt skiljda så det ligger också och gnager. Sen klagar pappa alltid på att jag borde hjälpa till mer hemma än vad jag gör. Jag vet aqtt jag inte hjälper till så mycket, men jag klarar inte av det. Min enda tröst är mugglis, hit kan jag komma och bli en del av gruppen. Här känner jag mig omtyckt.
Mamma ska snart flytta till ett radhus (just nu bor vi i en tvårums lägenhet och det är jag mamma och mina tre syskon, lite trångt) Och då håller pappa på att kolla upp hur det blir med bussar och annat, vi kommer inte ha det jättelätt med bussar men jag orkar inte bry mig om det just nu. Jag vill bo någonstans där jag trivs och framförallt, där mamma trivs. Jag orkar inte bry mig om något men ett litet ord kan få mig att bryta ihop. Jag hatar mitt liv just nu.

Idag så hade jag skrivit ett brev om mig själv till mina kompisar, eftersom det var min sista skoldag. Och då berättade två stycken att de hört killar och tjejer prata om mig, säga att jag är ful, korkad, har grått hår(?? eh nej. Jag har bara mörkbrunblond utväxt)...

Jag har gråtit i säkert två timmar och min lärare kopplades in och osv. Jag var tvungen att erkänna mina ätstörningar för henne, och hon skulle prata med mamma så... i'm doomed, eftersom jag absolut inte får försöka gå ner i vikt.

Och sen, när jag satt hemma och grät, så kommer världensfinastekompisar och plingar på ♥ Sen stannade de över en timme och åt pepparkakor, Bertie Botts bönor (Mina fick en med tvålsmak ♥ ♥), och bara pratade. ♥ Jag kommer sakna de så mycket imorgon.

Och dessutom, M, som har varit lite uppkäftig och skrytig.. hon ursäktade sig verkligen, för allt hon gjort, och berättade varför hon gjort så. Det hjälpte, mycket.

Det är inte alls kul att gå till skolan när man vet att folk pratat om en och sagt att man är ful.. speciellt inte när man är beredd att hålla med på sekunden.


______________________________
Y berättade att N, A och H snackat skit om mig. C sa att K och M gjort det..

Så jag har gråtit. A lot. Men jag är åtminstone inte sur på M längre.

åååå, hon pratade med honom. Varför måste man vara kär i fel person hela tiden?

Luna Chang - Jag förstår precis hur det är att ha haft en grupp med nära vänner som sen helt plötsligt försvinner. Under mina tre år i högstadiet var jag verkligen utanför. Hade massa kompisar första terminen i 7an men sen försvann alla en efter en och det slutade med att jag stod kvar och blev allas andrahandsval.
Men det blir bättre. Gissa vem det är som har bäst kompisgäng nu? Jag. Endast för att jag sket fullständigt i vad de andra gjorde utan höll mig till det jag VILLE. Jag började 1an på gymnasiet och fick en massa nya vänner. Åkte till USA och fick ännu fler och går nu i 2an i ny klass och har världens bästa vänner.
I mitt fall var det mina sk. kompisar i högstadiet som bara höll mig utanför och var astajta medan jag stod själv. Nu pratar de inte med varandra.
Det blir ALLTID bättre, våga inte tro något annat.

Ginny00 - SKIT I VAD DE SÄGER! Du är så jävla grym att det inte finns ord. Jag skulle döda för att få vara en i din nära kompiskrets och kunna umgås med dig varje dag. Du är en superperson och låt inte andra trycka ner dig!