If the stars keep shining [Sv]

meer

AAAH SÅ #%&&/Q#%¤(QW%¤r(#w&%R(/#Wr*"¤ BRA!!!!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Jätte BRA MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER

Som alla andra också säger; Meeeeer!=D♥

Kapitel 43 –
Ginny Weasley


När jag slog upp ögonen så mindes jag inget annat än smärta. Hur hemskt det var. Det hade känts som att jag skulle brinna upp, och ingen hade försökt få stopp på elden.
Aldrig har jag haft så ont. Allt hade varit så jobbigt. Jag hade definitivt trott att jag skulle dö.

Nu stod en yngre person framför mig. Hennes blonda hår var tjockt och hon log mot mig.
"Vi tror att vi har kommit på vad du har för sjukdom! Det är en mugglarsjukdom som kallas för svininfluensan. Det skulle förklara dina utslag."
"Utslag?", svarade jag undrande. Jag såg ner på mina armar, och insåg att där var stora röda märken. Det måste ha varit dem som gjort så ont att det kändes som att det brann!

När jag åter såg upp mötte jag ett par klart gröna ögon. De glittrade bakom de rundade glasögonen.
"Harry!"
Vi omfamnade varandra. Jag ville aldrig släppa honom.
"Gumman!" Till min förvåning var det inte mamma som omfamnade mig efter min man. Det var pappa. Han log mot mig.
"Mår du bättre?" Jag nickade till svar och han såg nöjd ut.
George flinade mot mig när Angelina kramade om mig. Jag flinade tillbaka, över min väninnas axel.

De följande dagarna blev jag bättre och bättre. Min familj åkte hem till Kråkboet, men kom en gång om dagen för att träffa mig.
Ibland kom de allihop, och ibland kom endast några.

Så kom den lyckliga dagen då jag fick åka hem.
Jag hade inte berättat att jag skulle hem. Jag ville att det skulle bli en överraskning.
Med ett brett leende på läpparna steg jag in i mitt hus. Där möttes jag av glada utrop och kramar.
"Var är Harry?", frågade jag. Ron slängde en blick på Hermione, som sneglade tillbaka på sin man.
"Han åkte till Grimmaldiplan…", började Hermione.
"… Men det var en dag sedan. Vi vet inte om det har hänt honom något.", fortsatte Ron.
Min gladlynthet var som bortblåst. Ersatt av en orolig klump som planterat sig i min mage.
"Vi måste åka dit!", sa jag bestämt.
De två nickade.
"Då kör vi!"

Meer!

åh meer

aaawe så bra att hon blev frisk igen!
men undra vad som hänt med harry ?♥
meer

SÅåååååå bra! Denna ff får ALDRIG ta slut bestämmer jag nu!!!
MEEEEEEEEEEEER!