Systrarna Black [SV]-[PG]

Jag vet! ;___; Men dom kommer dö ut snart :3

älskar det

Älskar denna FF ;D vill ha meer :;D

JAG DÖR. Haha sitter här och garvar som en idiot, konstigt att ingen vaknar? o_O

Blev lika förvånad som du...

hahahaha, jättebra!

Okej, höhö.

It was like totally awesome!
Och det slutade som en TV-serie..'I nästa veckas program:'

Kap 65

Vädret var inte den bästa att börja med. Alla från Slytherin laget hade samlats och såg ynkliga ut.
''Sluta se ynkliga ut!'' sa Rodolphus irriterat.
''Okej'' sa alla i kör ynkligt.
Bellatrix såg minst ynklig ut i en grupp bara med killar.
''Varför tränar vi i detta väder?'' frågade hon och såg argt på Rodolphus.
''Jo Black'' sa han och pratade med henne som om hon vore en kille. Han brukade kalla henne för Bella men bland resten av killarna och laget var det Black som gällde. ''Vi måste träna i vilka förhållanden som helst för att försäkra en vinst i år! Vi ska spela i ett soligt väder, regnigt och även om det åskar! Vi vet aldrig vilket väder det blir på en match''
''Men gud vad klok du är! Om det åskar så kommer nån troligtvis att skadas och McGonagall skulle inte tillåta det'' sa Bellatrix och trött över Rodolphus bossiga beteende. Han var aldrig så med henne annars bara framför laget.
''McGonagall skulle aldrig låta Gryffindor spela men vafan bryr hon sig om oss?'' sa han och arg över att Bellatrix sa emot honom. Han såg i hennes ögon att hon var förbannad på honom. Längra bort bland åskådarna satt Andromeda och Narcissa och såg på.
''Vad tror du Bella och Rodolphus säger till varandra?'' frågade Narcissa Andromeda.
''Dom pratar iallafall inte'' svarade Andromeda. ''Ser ut som att dom skriker åt varandra''
''MEN FATTAR INTE DU ATT OM DET BÖRJAR ÅSKA KOMMER NÅN ATT DÖ!'' vrålade Bellatrix till Rodolphus.
''NÄR I HELVETE BÖRJADE DU BRY DIG OM MÄNNISKOR!?''
''JAG VILL INTE BLI DEN SOM DÖR DIN IDIOT!''
När dom började spela var Bellatrix och Rodolphus fortfarande arga på varandra. Resten av laget visste inte hur dom skulle hantera det. Frågade dom Rodolphus om en sak vrålade han åt dom. Började dom prata med Bellatrix vrålade hon tillbaks.
''Vad agressiv hon är'' sa Narcissa och pekade på Bellatrix
''Är du född igår?'' frågade Andromeda henne.
Narcissa såg irriterad på Andromeda och sa:
''Du och Bella borde sluta prata så med mig! Ja, jag är yngst och ja, jag kanske inte är den smartaste människan här men jag ska säga dig en sak!'' sa Narcissa och höll en bok om trolldryck i vänstra handen. Hon klämde i den och man förstod att hon var förbannad.
''Jag är bra på många saker!''
''Snälla Cissi sätt dig ner'' sa Andromeda och orkade inte med Narcissa.
''Du och Bella tror att jag är värdelös va?''
Plötslig slog Rabastan till klonken så att den var påväg mot publiken.
''Narcissa flytta på dig!!'' skrek Andromeda.
''Se! Du skäms över mig men jag ska säga dig att jag har talang i något! Men jag vet inte vad!!'' skrek Narcissa och var rasande. I samma sekund som klonken mötte henne, drog hon upp vänstra armen och slog till klonken med alla kraft så den flög iväg från planen. Rodolphus såg imponerad på Narcissa så han krockade i Bellatrix med kvasten.
''Bella!'' skrek han när Bellatrix föll ner från kvasten ner på marken. Andromeda och Narcissa sprang ner till deras storasyster och laget kom ner till marken.
''Bella!'' skrek Rodolphus satte sig bredvid Bellatrix som var medvetslös.
''Vad hände?!'' skrek Andromeda.
''Jag vet inte men det var inte med meningen!'' sa Rodolphus och blev tårögd.
Madame Hootch kom imellan och bärde upp Bellatrix.
''Hon andas fortfarande men hon måste till sjukhusvingen!''
''Vi följer med'' sa Andromeda, Narcissa och Rodolphus.
Efter en timme vaknade Bellatrix upp i en säng omgiven av sina systrar och vänner.
''Hur mår du?'' frågade Andromeda henne.
''Ont i huvudet och yr'' sa Bellatrix. ''Vad hände?''
''Det var en olycka. Du och Rodolphus krockade i varandra och du föll ner och bröt benet'' sa Narcissa och bredvid henne stod Rodolphus. Han såg glad ut att Bellatrix inte var allvarligt skadad än att ha brutit benet.
Hon stirrade argt på honom och sen gäspade.
''Hon måste vila. Hon har en kraftig huvudvärk'' sa Madame Pomfrey.
Andromeda, Narcissa och Rodolphus nickade.
''Jag går till fängelsehålorna. Måste plugga inför ett prov'' sa Andromeda och vinkade hejdå till Narcissa och Rodolphus men gav Bellatrix en kram.
''Får jag prata med dig en stund?'' viskade Rodolphus till Narcissa.
''Visst. Ut med språket''
''Har du nånsin funderat över att bli slagman för laget?'' frågade Rodolphus henne. Narcissa började stamma. Hon visste inte vad hon skulle svara.
''Du har en mäktig vänsterarm! Varför har inte du berättat om det?''
''Hehe, jag visste inte om att jag har en stark vänsterarm men det kan bero på att jag har slagit till Lucius med vänsterarmen'' sa Narcissa och log.
Rodolphus såg förvånad ut och ville inte fråga mer.
''Okej men kom till träningen nästa vecka. Prova på vi behöver såna som dig'' sa Rodolphus och log mot henne.
När Andromeda gick över skolgården såg hon en svart uggla med vita prickar. Hon kände igen ugglan. Det var hennes och Bellatrix uggla som dom delade på. Han hette Dundle.
''Hej Dundle!'' sa Andromeda och log när Dundle landade på hennes axel. ''Är brevet till mig?'' sa hon och tog brevet från hans näbb. Han flög iväg direkt när hon tog i brevet. Hon kände hur hjärtan slog snabbare när hon öppnade brevet. Hon gav till ett lågt skrik och läste brevet:
''JaG vEt VaD Du gJorde i SkoGen föRRa ÅrEt!''
Bokstäverna var från tidnings artiklar och Andromeda såg skrämt på brevet. Hon trodde att allt var glömt och att hon kunde gå vidare. Men någon hade sett henne döda Jessica Kelsey. Hon stoppade in brevet i fickan och såg sig omkring. Vem kunde ha sett henne utföra dådet?

''Sluta se ynkliga ut!'' Well, uhm, OK. o.O
Awesomeness