PRS Lupple & Medi

"Vad sägs som italienska pannkakor då=" Hon tog hans arm och lutade huvudet mot hans arm och höll i ställningen.
"Kan du bära den med andra handen så jag kan gå såhär?"
Viskade hon och gäspade.
"Din mat gjorde mig trött. Det är bra tecken från mig." Hon flinade och såg upp på honom och sträckte upp handen och smekte hans kind.
"Älskade Dorian.."

" Det skulle kunna gå." Sa han och log svagt mot henne och nickade.
"Självklart." Sa han och la ena armen om hennes midja och lyfte enkelt upp ställningen i handen och började gå.
" Det är bra, då kommer du sova gott." Sa han och log mot henne. Han kände hennes hand över kinden och pussade lätt på den.
"Åh Willow."Viskade han och öppnade dörren och gick upp med henne till hennes rum. Ställde ned ställningen och hjälpte henne ned i sängen.

Hon kröp ner och hon bredde ut filten över sina ben och lade sig ner och stirrade upp i taket.
"Du måste hata att se mig så svag. Jag ör stark men det gör mig så svag." Hon lade ena armen på täcket och såg på honom.
"Inget spökbusande nu morfar" Hon log trött.

Dorian satte sig på hennes sängkant och smekte hennes axel försiktigt.
"Jag hatar att se dig lida." Sa han och nickade.
"Jag vet att du är stark." Log han försäkrande och skrattade till.
"Vet inte om jag kan lova det." Viskade han lekfullt och drog bort handen från henne och reste sig upp från sängen även om han absolut inte ville det.
" Sov nu." Sa han och såg på henne.

"Ash så mycket lider jag inte tycker jag. Får en mjuk säng och god mat. Får se vackra människor." Hon slöt ögonen och drog ett djupt andetag och somnade snart och vred bort huvudet.

Tristan hade plockat in allt och nu satt han och drack en påse blod i köket och såg på sin mobil.

Dorian såg på henne en stund tills hon hade somnat och en stund efter det innan han släckte lampan och gick ut i köket och tog sitt vinglas och sin karaff och fyllde på glaset.
" Tack för hjälpen." Sa han och log tacksamt medan han drack av blodet.

"Ingen orsak." Han såg upp och log.
"I morgon lånar jag bilen och åker in till stan och handlar mer." Han log.
"Så du kan laga mer mat." Han visade upp mat och såg på honom.
"Inte för att vi känner hunger men det där ser gott ut. Det du lagade idag luktade gott och såg gott ut. Gillade hon det?"

Dorian nickade. " Ja du kan ta bilen. Jag tror inte jag och Willow tar oss speciellt långt framöver." Sa han och suckade men flinade till.
"Hon vill ha italienska pannkakor och en maträtt som jag brukade äta som människa. Jag avrådde henne det senare." Log han och drack lite mer av blodet och nickade.
"Jo det gjorde hon. Hon kallade mig mästerkock." Flinade han stolt och stirrade ned i glaset.
"Vet du vad hon pratade med Lathan och Alexander om?" Sa han tyst, nyfiket och stirrade på Tristan.

"Bra men kanske du ska göra tomatsoppa åt henne?" Han lade huvudet på sned och såg på sin bror och skrattade.
"Du är duktig på allt du gör så varför inte matlagning? Nej du får fråga Far om det. Jag vill inte vara den som skvallrar." Han såg på honom.
"Men jag vet." Sa han tyst och såg bort.

Dorian såg på honom och flinade.
"Tomatsoppa? Kanske. Jag har inget minne av att jag åt det som människa. Vi åt typ konstiga stuvningar, gröt och soppa men det var en väldigt utspädd soppa." Sa han och flinade.
"Hon vet min ålder men jag tror inte riktigt hon förstår för hur länge sen jag var människa." Sa han tyst och flinade lite.
"Men sluta, det är du med. Vi är vampyrer- det finns lite saker vi kan göra dåligt." Sa han allvarligt och flinade retsamt men slutade sedan flina och spände blicken i honom.
" Var det allvarligt? Var det om Simon?" Sa han upprört och sökte Tristans blick.