Rollspelare & Wolfy prs

Jason stelnade till och höll hårt om henne. Han blundade hårt och försökte hålla sig lugn, han ville inte storma därifrån och gå och sätta en kula i Damons huvud. Han höll hårt om Leah och kysste hennes huvud.
"Men du låter mig ändå inte ta hans ovärdiga liv?" mumlade Jason lågt och fnös lågt.

Leah skakade på huvudet. Trots att Damon behandlat henne på ett dåligt och nedvärderande sätt så gjorde det inte henne till en bättre människa om hon skickade Jason, eller någon annan, på honom. Hon ville bara att Jason skulle hålla om henne en stund till. Därför la hon armarna om honom i ett stadigare grepp och klängde sig fast vid honom som om hennes liv hängde på honom.

Jason tryckte sitt ansikte mot hennes hår och höll om henne lika hårt. Han ville inte släppa taget, visste inte riktigt för vems skull han höll om henne för. Han behövde henne minst lika mycket som hon behövde honom. Han suckade lågt och kysste hennes huvud flera gånger.

Efter en stund släppte hon taget om honom, torkade sig under ögonen där hon var lite blöt. Hon hade alltså fällt några tårar. Med en tyst suck gav hon honom ett litet leende innan hon gick för att klä på sig, det kändes bättre än att stå halvnaken.

Jason släppte försiktigt taget om henne även fast han inte ville och följde henne med blicken. Han satte sig på sängen och svalde hårt, det tog mycket att inte gå och döda Damon direkt. Han drog handen över ansiktet och svor lågt till.

Efter att ha klätt på sig satte hon sig ner på golvet och lutade huvudet mot väggen. Hon hade trott att det skulle hjälpa att erkänna vad Damon bland annat hade gjort, men hon mådde nästan sämre än tidigare. Då hon suttit där några minuter reste hon sig upp: hur länge som helst kunde hon inte gömma sig.

Jason tog sin mobil och övervägde att be någon döda Damon eller se till att han åtminstone led oändligt mycket. Han skakade på huvudet åt sig själv och la ifrån sig mobilen. Han respekterade Leah allt för mycket för att göra det när hon bett honom att inte göra något.

Leah släckte lampan i badrummet innan hon försiktigt tassade fram till sängen, nästan som om hon vore rädd över att Jason var arg eller besviken på henne. Kanske han var det? Hon var ju ett ganska så hopplöst fall ändå. Ändå la hon armarna om honom i en kram. Hans närhet var precis vad hon behövde för att känna sig lite bättre till mods.

Jason log nöjt då han kände hennes små armar runt honom. Han kramade hårt om henne och kysste hennes kind flera gånger. Han önskade att han kunde skydda henne ifrån allt ont men visste att han inte kunde göra mycket åt hennes inre demoner.

”Nu förstörde jag stämningen helt,” mumlade hon tyst efter en stund och gnuggade sig i ögat, ”förlåt.” Att hon bad mycket om ursäkt för saker och ting var inget hon egentligen tänkte på, det skedde automatiskt eftersom hon oftast ansåg sig vara den skyldige till allt möjligt.