The Maze Runner [Zora & Kaninis]

Newt sprang ikapp direkt
-meg snäla prata med mig
sah an dielt

Lea hörd
e-försvinn
snyftar hon frma

" bara låt mig vara" skrek Meg gråtandes. Det var typ första gången Meg grät sen hon såg sina bröder skjuta sig själva.

" Lea prata med Meg ingen av oss vill se er bråka" sa Marissa.

Newt kollade på Neg
-hag vill inte för jag vill du e trygg
sahan
-sp snälla prata med mig
sa ahn

Lea var tyst
-går onte, drog i den känsliga nerven, du fattar inte marissa hennes bror skött sig jsälv och jag sa jag gör det
snyftar hon

Meg stod med ryggen mot Newt och grät.

" Du sa det av ilska du menade det ju inte" sa Marissa och kollade på Lea.

Newt jikkade op henne
-du kan lita på mig
sa han lugnt

Lea ryker på alcnar
-jag menade det halvt varje gång hon ksirekr på mig känns det som hon inte ivll ha mig dr
sa ohn

" Men det är väl hennes sätt att tackla oroligheten hon blev ju orolig över dig" sa Marissa och kollade på Lea.

" Jag såg min bror skjuta sig själv" grät Meg.

Lea fnös
-orolig hon lät inte ens glad
muttrar hon tyst


Newt kollade på henne
-därför blev du sårad va? för hon sa det
sahn

" Jag vet inte hur hon är som person men jag tror att hon var orolig över dig då hon såg ledsen ut när huset sprängdes och hon trodde du var kvar där" sa Marissa.

" Ja och hon vet att det är känsligt för mig" grät Meg.

Lea kollade på henne nu
-hon hatar mig, hon vet jag vet dne punknte
sa hon tyst


Newt suckar
-hon får väl be om ursäkt istället och hon tänkte inte sig för
sahan

" Hon hatar inte dig" sa Marissa och kollade på Lea.

Meg stod tyst.
" Jag vill inte se henne igen" sa hon tyst.