Flygande giraffer!

Rachel skrattade igen och lutade sig mot honom. "Ja verkligen, nu när alla kommer om några dagar och så...". Hon kysste hans kind och slappnade sedan av. Allt verkade bli bra.
"Kommer du ha någon några bästa män?" undrade hon då hon själv skulle ha en av pigorna som hon var god vän med som tärna.

David log och höll om henne.
"Hans heter han, en från universitetet, du kommer älska honom." sa han lågt och log. Det var egentligen inte så många, ett par av hans vänner och sedan tjänstefolket, Rachels vänner. Släkt hade de inga alls kvar i livet, vilket var ganska så sorgligt.

Rachel nickade sakta. "Jag ser fram emot att träffa honom" log hon och var sedan tyst en stund. Hon längtade tills bröllopet var. Hon ville vara Davids för evigt utan att någon skulle kunna sära på dem.

"Han är halt, därför läser han till präst i tron att igen vill ha honom." sa David en aningen sorgset för sin väns öde.
"Men han är den finaste människa man kan tänka sig, inte något ont i honom. Han kommer bli en god präst även om han kanske inte är så för det kyrkliga." mumlar han för sig själv.

Rachel nickade och förstod. Hon lutade huvudet mot hans bröstkorg och slöt ögonen. "Det är bra att du har gjort vänner, inte bara studerat" mumlade hon. Efter allt hon har hört verkade han inte mått alltför bra då hon varit borta.

"Gissar mer att alla olyckliga och de som var utanför drog sig till varandra. I ensamheten kanske man får vänner." mumlade han och smekte hennes hår.
"Tror du man kan göra något för Hans?" frågar han sedan.
"Han är från enkel börd, tror du någon skulle vilja ha en halt man?" frågar han och sedan lyser han upp, om Martin dog.

"Jag vet inte...Jag kan kolla runt i köket och allt, men de flesta som är ogfita av pigorna är kära i någon annan, om det så är en dräng eller någon lord, någon är till och med förälskad i dig" sa hon. Det var en yngre piga som var förälskad i David, hon kände henne inte så bra men visste hennes namn.

"Gör det är du snäll, kanske om någon ser och talar med honom. De som gillar lorder har inte realistiska mål, men de kanske bara söker skönhet med?" sa David men flinade till.
"I mig? Vad är det för en idiot?" skrattar han roat.

Rachel nickade. "Jag lovar att göra det, det finns säkert någon som kommer gilla honom" log hon och skrattade sedan med. "En idiot? Jag förstår henne, jag är ju kär i dig med" log hon och kysste honom. "Men du är stilig, vänlig och intelligent".

"Du glömde en sak, förskräcklit bra kvinnosmak." log han och kysste henne och skrattade bort hennes komplimanger på så vis. Han tyckte inte det om sig och visste inte hur han skulle hantera det.