Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel log, lite större, och gick lugnt vidare efter tjejerna.

Mona skrattade glatt. Hon brydde sig inte längre om blickarna på henne, även om kvinnornas blickar blev hånfullare och männens allt mer lystna.

Niel gick efter dem och satte sig på en bänk då de började leka i en park.

Mona sprang glatt och skrattade då någon plötsligt stannade upp henne. Hon slutade skratta och såg upp. Det var mannen igen. Hon backade undan ett steg medan han kom närmare. "Vad vill du?".

Niel såg mannen och reste sig allvarligt upp.

Mannen tog hårt tag om Monas handled. "Du är särling" grymtade han och gjorde en gest mot hennes gröna och blå ögon. "Vet du hur mycket betalt man kan få för att sälja dem?". Han försökte gå iväg med henne.
Mona försökte komma loss. "Släpp mig!".

Niel och Milena sprang efter Mona och den onde trollkarlen

(Förlåt att jag kallar honom ond trollkarl, det var bara ett skämt!!!)

Mona gjorde det mycket svårare för mannen att släpa iväg med henne, men hon lyckades inte komma loss.
Mannen gav sig inte, utan tillslut, när Niel och Milena nästan kommit ikapp, gav han Mona en rungande örfil som fick henne ur balans, lätt slängde han henne över axeln och började springa.

Niel sprang lätt efter och snart var han ikapp mannen.

Mona märkte knappt något längre, hon kände bara smärtan från sin kind och gungningarna då mannen sprang.
Mannen svor högt. "Stick" väste han till Niel. "Särlingen är min, jag såg henne först!". I den staden sålde man särlingar hur som helst.