LotR (Privat)

Keya log snett, hon hoppades det hon med. Men hon kunde inte hjälpa rädslan som fortfarande fanns kvar i henne.
"Tack" sa hon svagt och mötte hans blick.

Banner fortsatte att äta, ryckte på axlarna. Han hade svårt för att säga något, svårt att svara. Det var inget stort. Han svalde.
"Det är väl inget" Han sköt ifrån sig tallriken och började rulla upp skjortärmarna istället.

"Jo, det är det." sa Keya. Hon åt upp och log roat då han började med sina skjortärmar igen.
"Det betyder mycket för mig." sa Keya som såg hot överallt och ville helst bara försvinna därifrån.

Han korsade armarna och nickade. "Jag vet inte hur jag ska svara men jag förstår dig." Han vände sig om i stolen och svepte blicken över det fulla rummet. "Tror du det kommer hända något ikväll, Key-key?", tillade han skämtsamt.

Keya bara nickade, det som hade hänt med männen när de våldförde sig på henne allt fanns kvar. Sen hade hon rymt ut i skogen levt som utbyggdsjägare, som eremit och inte i civilisationen. Att hon litade på Banner var ett under.
"Jag vet inte." sa hon men såg på honom med ett höjt ögonbryn, Key-key? Vad menade han med det då.

"Så här många människor har jag inte sett sedan .. ja, sen vi sist spenderade natten på ett värdshus", sade han, bekväm med de sociala vibbarna han fick mot sig. Han vände sig mot henne igen. "Hey, Keya, jag tror ditt ögonbryn är högre upp än det andra"

"Käften" sa hon surt men ångrade sig genast, "Förlåt." sa hon ångerfullt. Hon var spänd till bristningsgränsen, hon kunde inte slappna av, hon skrämdes av alla dessa människor.

Nu var det Banners tur att höja på ögonbrynet. "Det är okej, Keya"

Keya nickade, det var inte hennes mening, hon var tydligt nervös. Hon svalde ölet i stora klunkar för att kunna dämpa och lugna sina nerver.

Banner fortsatte med att betrakta folket inne i värdshuset, det var alltid intressant hur alltid urartade sig, att se männen, kvinnorna, till och med de upproriska tonåringarna som lyckats klämma sig in.