förbjuden kärlek (hp)

Snape tog försiktigt hennes hand och tog henne till sitt rum trots att han haltade illa och nästan höll på att skrika ibland.

"Professorn, jag kan äta i storasalen" sa jag och såg oroligt på honom.

Snape tittade på henne och sa.
-Jag vill att du äter här.
Och dessutom så är jag okej.

Jag tvekade.
"Är du säker?" sa jag oroligt.

Snape nickade och sa..
- Ja och Cho när jag försvinner från skolan ska du fortfarande äta.
Det är trots allt bara 1 år kvar innan striden.

Jag suckade.
"Jag kommer vara för deprimerad för att äta utan dig här" sa jag.

Snape tittade på henne och låste dörren och sa.
- Det finns förtrollningar som jag kan som kommer att tvinga dig att äta även om jag inte är här.
Och den håller tills jag själv bryter den.
Den kastade Albus över mig då jag inte ville äta.
Och jag kommer att använda den på dig.

Han siktade på dörren som låstes men den speciella formeln innan han återigen sa.
- Om du inte äter kommer du inte att orka strida, du kommer till och med att vara död.
Och det tillåter inte jag.

Jag tittade på honom.
"Jag kommer äta!" sa jag snabbt. "Jag lovar, jag lovar, jag lovar!"

Snape tittade på henne och sa.
- Vet du vad.
Jag måste vara på säkra sidan.
Du kommer att äta på de bestämda tiderna som förtrollingen gör fram till slutstriden om ett år framåt.
en bryts antingen då jag bryter den eller om jag dör.

"Det behövs inte! Jag kommer äta!" sa jag.