(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Adam släppte henne och andades ut av lättnad.
" Kanske vi kan gå tillbaka till skjulet igen sa Adam och såg tveksamt på Alice
Arvid grät inte vid de slag han fick men de elaka komenterarna skar honom i hjärtat hans miljoner blåmärken gjorde ont när hon träffade dom

Alice började gnida sina ömma handleder. Hon skulle inte bryta löftet än...hon hade ju inget att göra det med heller. Hon nickade bara stumt sedan.

Adam började gå långsamt
Arvids mamma börjde sig över honom och bet honom han skrek av smärta
" Snälla mamma sluta försökte han be

Alice gick lika långsamt efter. Det var jobbigt att gå, speciellt då man blivit halvt buren en bra bit.
"Du är inte min son!" fräste hon åt honom. "Jag hatar dig".

Adam väntade in henne
" Du är inte min mamma jag hatar dig sa Arvid han viste att han inte fick säga det där

Alice fick syn på en en trasig flaska i mörkret. Hon funderade på att bryta löftet nu och använda den.
Hannah stirrade ursinnigt på honom innan hon gav honom en skur av slag.

Adam märkte att hon hade hittat en flaska
" Tänk inte ens tanken sa Adam
Arvid låg på baken och låg hopkruppen i hörnet medans han tog emot slagen

"Vad menar du?" frågade Alice och försökte verka oskyldig. "Och du borde inte bry dig....jag kanske är din vän...men du har andra att bry dig om".

" Jag bryr mig om dig ochså sa Adam och lyfte upp henne han bar henne till skjulet
" Snälla sluta bad Arvid svagt

Alice blev lite förvånad då han lyfte upp henne men lät honom nu bära henne. "Tack..." mumlade hon tyst då de var inne. han gav honom en snabb kram och satte sig sedan i hörnet. Hannah skulle nog komma itllbaka....