De utvalda

Eletha nickade och drog halvt på sig klänningen och lämnade honom. Hon gick först in till sig och drog på sig ett par läst sittande byxor och en löst sittande skjorta för att det inte skulle skava. Sedan går hon ner till köket.

Ethan la ner huvudet mot kuddarna och blundade. Det kändes som om han kunde sova i flera timmar till, han var väl trött efter att ha förlorat lite blod....Men han höll sig vaken och väntade på Eletha.

Hon hittade Simon i köket, eller kanske han hittade henne? Det var han som hjälpt henne genom åren. Första gången hon utnyttjats var hon bara en liten flicka. Han hittade henne ute i regnet med blodet strömmande från ett sår i halsen, hon hade försökt ta sitt liv, som mången gång efter det. Men han visste vad hon behövde och gav henne örterna och frukosten sedan gick hon till Ethan och in i rummet med brickan.

Ethan log då Eletha kom tillbaka. Han hade faktiskt saknat henne under den lilla stunden. Han satte sig upp och ignorerade smärtan i armen. "Härligt med frukost" log han. Han sneglade smått mot sin arm sedan, definitivt ett ärr....då skulle han inte vara oförstörd längre...som Eletha beskrivit det.

Hon log svagt och satte brickan i hans knä innan hon satte sig vid honom. Hon såg bedrövat på hans arm, "Jag kunde inte skydda dig." sa hon ledsamt och svalde örtblandningen Simon gett henne och sköljde ner den med vatten, hon ville inte ha frukost.

"Det är inte dit fel, vem visste att hon ville ha mig ur vägen?" försökte Ethan muntra upp henne med. Han tog en sked gröt och såg sedan mot henne.
"Du behöver äta" sa han mjukt och kysste försiktigt henne.

"Vet inte, men jag skulle skydda dig, jag vill inte se dig sårad, förstörd." sa hon förtvivlat och skakade på huvudet åt maten, "Jag är inte hungrig." sa hon men besvarade kyssen.

"Jag är inte förstörd, det är bara en liten skråma...sådana kommer jag få ändå" a Ethan. Han rörde på armen för att visa att det var okej och bet ihop för att inte visa några tecken på smärta.
"Men du måste äta..." sa han sedan och räckte fram en brödbit åt henne.

Hon såg på honom och nickade, inte för att hon trodde honom hon visste att det gjorde ont men påpekade det inte.
Eletha såg på brödbiten och vände bort blicken, "Vill inte ha." mumlade hon och kröp ihop på sängen som ett litet nystan.

Ethan suckade och åt själv upp brödbiten. Han tog några skedar gröt till innan han försiktigt kramade om henne. "Jag hatar att bara låta den där lorden gå härifrån...jag vill bra gärna klå upp honom" mumlade han och strök henne över håret.