I en förändrad värld (Roll för alla)

Gordy märker att personen framför honom är skadad och om det är en soldat skulle den vara för svag för att försvara sig. Han tar ett djupt andetag, höjer geväret och går ut från sitt gömställe. När han riktar geväret mot personen ser han att det är en flicka. Han tar undan sitt gevär och ser på henne. Hon ser verkligen inte ut som en soldat.

Jessi stirrar på geväret. Och sedan på pojken, det är samma pojke hon sett tidigare. Hon tar tag i sin pilbåge, men gör ingen annan rörelse. Hon är bara beredd på att försvara sig, om det skulle behövas.
"Vem är du?" frågar hon och hennes röst är svagare än vad hon trott.

Vanessas ord ekade genom lägret eller något som skulle föreställa ett läger. Jennas mage bullrade högt och det skulle förvåna henne om någon missade det. Mat, var det som nu stod högst på agendan.
”Jag försöker skjuta en hare eller något.” Sade Jenna.
Hon frågade inte om lov och inte heller om någon ville hänga med henne då hon själv inte skulle vilja vara med sig själv just nu.

Gordy sänker geväret och hänger det på ryggen. Han känner i sitt band-bälte och kommer ihåg att han glömde sin kniv vid sjön. Han måste dock undvika knflikt så gott som möjligt så han sätter händerna där dem syns för att få en liten bit tillit.
"Ja, jag är någon du inte känner. Men jag kommer inte från regeringen. Och du?"
Han närmar ena handen mot ryggen bara ifall att.

'Ska Jag följa med ? Jag tänkte nu när du precis har tuppat av' säger Vanessa medans hon ställer sig hastigt upp .

Jenna ryckte lite på axlarna. Tog upp bågen som låg intill elden som sprakade fint. Jenna oroade sig lite för att lågorna syntes lite för bra i mörkret men det skulle väl inte befinna sig några soldater i närheten nu. Nej, det hade varit en mycket virrig och alldeles för jobbig dag för det. Så stegade hon ut i skogen där hon kände sig så hemma.

Vanessa uppfattar det som ett ja . Hon tar med en båge och ett kniv sätt. Hon vet inte vad hon ska med bågen med da men.


((Godnatt hörni ♥))

Jessi iaktar honom.
"Inte heller från regeringen" svarar hon, men släpper inte pilbågen. Han har antagligen sett att hon är skadad och hon har inte så stor chans att klara av en strid. Särskilt inte mot någon med ett gevär! Hon kommer dessutom att tänka på att hon måste se riktigt förfärlig ut. Lerig, slitna kläder och hår som antagligen är så smutsigt av damm och lera att det inte syns att det är rött.

Stella ser efter dem, hon vet att hon inte skulle vara till någon nytta där, då hon inte hade eller kunde hantera en båge. Och Vanessa skulle säkert ta hand om Jenna, så Stella var för tillfället lugnad och började ordna med elden, så den inte skulle brinna fullt så högt och så att den skulle hålla längre. Hennes handled värker, men mer än så är det inte, hoppas hon iallafall och sätter sig tyst framför brasan och ser på de andra.

När han hör att hon inte är soldat tar han bort handen från ryggen och sänker händerna. Han går lite närmre och granskar henne. Hon är ganska sliten. Han tittar omkring sig för att komm ihåg hur platsen såg ut och vart den låg.
"Du ser väldigt sliten ut. Ta det lungt, jag vill inte skapa konflikt. Vänta här en stund."
Han springer in genom skogen till grottan. Hämtar sin väska och börjar springa dit flickqn var igen.