Arvtagaren privat

"Tack" muttrar han.

Jag flinar. ''Varsågod, lilla kaninen.'' sedan fortsätter jag, vänd mot Aryana ''Det finns massa rovdjur i skogen, kaninen kan bli uppäten, vi får skaffa en bur''

"Finns det en lagom stor då?"

''Jag vet inte... Vi kanske får be Neferet att ordna en...'' Plötsligt försvinner marken under mig. Och jag hänger uppochner. ''Murtagh, släpp!'' gnäller jag.

Jag fnissar.

Han lyfter upp mig högre.

"Släpp ner henne nu"

''Nej''. Snabbt rör han sig mot Aryana och tar tag i hennes fot. ''Hämnden är ljuv...'' flinar han, när vi båda hänger upponer

Jag tar mig in i hanns sinne och han släpper mig .

"Murtagh!" Säger jag. Jag, som föredrar att använda muskler istället för förstånd, kastar mig upp så att jag står på hans hand. Han blir förvånad, och jag tar tag i hans arm, svingar mig ner och drar omkill honom.