PRS mellan Ida och Hermione gragner

Katara bröt deras kontakt. Hon kunde inte göra det,hon kunde döda Elena nu direkt,det spelade ingen roll att dom inte stod i samma rum,hon kunde mörda henne nu om hon hade ust. Men hon kunde inte,hon ville ge Elena en chanhs att kämpa emot,hon ville bevisa för Elena att hon inte va som henne,att hon tvekade innan hon dödade! Katara slog upp ögonen. Hon låg på en soffa. Hon hörde ett skrik och förstod sedan att det kom från hennes mun.

Elena visste vad Katara hade tänkt.
- Döda mig mumla hon säkert, hon hsr inte det sjätte sinnet som jag har att kunna avfira andra krafter. Men det har jag.

Elena gick ut till Safira som stog vid några stenbumlingar.
- Jag vill att du spränger dom här sa hon.
Elena visste inte vad hon mena.
- Hurdå frågade hon.
- Konsentrera dig blunda du kommer känna det.
Elena satte handen framför sig och kännde en ilning genom kroppen och en eldbomb som lämna hennes handflata.

Katara fick syn på ett par vackra ögon. Dom tillhörde Jonte. Hon kände en hand på sin kind och sträckte sig hand efter den. Deras plan hade inte funkat,Kath och Vera va döda men dom skulle snart komma tillbaka! Plötsligt förstod Katara,det va så uppenbart! Hur många gånger hon och Elena än mördade varandra skulle det alltid finnas personer som kunde återuppväcka dom,det har spelet va lönlöst! Det kunde fortsätta i flera hundra tusen år men ändå aldrig ta slut!

Elena skrek och svängde runt och sköt bomber överallt.

Katara fick panik och skrek av raseri. hon visste inte varifrån allt kom? Tårarna ran ner för hennes kinder och hennes gälla skrik ekade i huvudet

Elena stanna upp och tittade glatt på Safira.
Safira log.
- ja det där var jätte bra!!
- Safira?
- Ja
- Hur kommer det sig att jag har den här kraften.
Safira tittade på henne.
- Sätt dig sa hon sen.
Elena lydde.
- Jo det är så att du vet vem väll harry potter den store trålkarlen var.
- Ja visst det vet ju alla.
- Han hade kraften att överleva döden.
- Va var det så han gjorde inte bara av kärlek det var det hans mamma gjorde gav honom en kraft.
- Nej sa safira, varje år efter sonna här underbarn försvinner kommer nya.
- Så du menar att jag är den nya men vad är jag utnämnad till
- Nej, du är utnämnd till vinna kriget med din syster.
- Men jag får ju ett försprång.
- Ja men hon är starkare en vad du tror, jag tror att kath och vera lärde henne svart magi.
Elena tittade upp med nervöst utryckt.

Katara stog inte ut längre, Elena skulle ju ändå komma tillbaka sen. Hon stog inte ut med tanken på hennes syster! Hon mördade Kath och Vera. Dom behövde två offer för att dom skulle kunna komma tillbaka. Men efter som att Katra och Elena va systrar så skulle det räcka med bara Elena. Hon drog fram sin trollstav.
- Accio Vera och Kath´s kroppar skrek hon. Hon hade alltid varigt väldigt skicklig med trollstaven och locka till sig besvärjelser va hon extremt duktig på. Efter några minuter dök dom upp,Kath och Veras lik! Katra log, medans Elena hade sprungit runt och lekt med folks hjärtan hade hon suttit med näsan i en bok och det lönade sig nu!

Elena satt och medetarade.
Hennes hår hade flygit upp som en cirkel runt omkring henne. Hon var djupt konsentrerad.

(åhh är du buddist?)
Jonte tittade oförstående på henne och ropade på dom andra.
-Är ni beredda frågade hon?

(( Hon har starka krafter ))

Elena ställde sig upp. Hon tog tag i sin simmade ner mot staden. Det var så vackert här. Hon skulle döda sin syster med den här mystiska kraften det var de enda sättet det gick att döda henne på. Elena gick ut till arenan där hon tränade nu varje dag. Hon ställde sig bestämt i mitten av den och det började lysa rött orange om henne. hon började sväva och sköt iväg en stor Eldbomb. den träffade precis imitten av stenbumlingen. Hon svängde med finger topparna och det började bildas en storm virvel som kastade iväg en annan bumling. Elena kunde hålla på så i timmar. Fast besluten atr vinna de här kriget.