(PM)Jag hatar din blotta existens

99 är alltid försökskaniner! Grrrrr...

inte undra på att jag har hört om det. Du sa att det var i Sverige, jag bor i finland

Hördudu jag är faktiskt 00:a och jag har också nationella prov... men iof så går jag i 6an men iaf. (har fått hoppaöver ett år!! (tyvärr sexårs))

Ja, men de flesta 99:or går i sexan.

^ Mwhehehehe själv e man 98 och njuter av att slippa NP ända tills 9:an ;3

Men nu slutar vi va OT! x_X
Så lixom D: Den som vll fortsätta diskutera får skapa en egen tråd eller nåt...

Nej, som sagt, det finns inget bättre än bra fanfictions om man vill smita från plugg till nians nationella. (Lättar betygsstressen också )

Nu ska jag sluta vara OT. Var på väg att tjata efter ett nytt kapitel, men det är bäst att det får ta sin tid och bli bra det med!

Jean
Uppe på berget där Jean och Didier har tillbringat varenda dag på lovet hörs utmattade flämtningar varvade av dunsar och stön när någon av dem träffar den andre. Jean och Didier har nämligen kommit fram till att eftersom de inte kan öva trollformler på loven så fick de väl öva på annat försvar. Jean är inte helt säker på vem av dem som kom på den idiotsäkra och jättesmarta idén, men han misstänker att det är Didier. Didier är ju den av dem som alltid hade de bästa idéerna.
”Ah!” Stönar Jean en aning överraskat när Didiers känga får in en fullträff i Jeans mage och Jean flyger bakåt och landar med en duns på den hårda klippan med ryggen först. ”Var du tvungen att sparka så jävla hårt?” Frågar Jean och lyckas inte riktigt hålla irritationen ur rösten.
”No mercy, eller hur?” Påminner Didier med ett snett leende och lägger tyngdpunkten på sitt vänstra ben samtidigt som han sätter höger hand på sin midja. Jean fnyser.
”Tja, då är det väl tur att det inte var du som slog i ryggen i klippan då, det om något hade nog förstört dina chanser att bli fotomodell”, säger Jean elakt och böjer sig framåt. Hans rygg ger ifrån sig ett litet knäppande och Jean känner hur den knakar till, men han verkar inte ha fått några större skador.
”Och vad menar du med det?” Undrar Didier stridslystet och Jean ger honom ett flin.
”Åh, bara att du har långt kvar innan du kan posera för någon annan än mig. För det var det du gjorde va? När du satte handen på din midja?”
”Som om jag skulle vilja posera för dig!” Fräser Didier och Jean ser hur Didiers hand söker sig mot fickan som Jean vet att Didiers trollstav ligger i. Jean har blixtsnabbt kommit upp på benen och riktar sin trollstav mot Didier.
”Oj, det verkar som om jag trampade på en öm tå”, säger Jean med ett spelat glatt tonfall. ”Vaddå? Säg inte att du arbetade som modell förut men blev utsparkad? Var det därför som du inte började i första årskursen som alla andra?”
”Okej, nu gick du över gränsen”, spottar Didier ur sig och blänger på Jean. ”Du har fan ingenting med mitt liv att göra, och om jag fick bestämma hade jag aldrig mött dig från första början!”
De ord som Didier säger är som nålar, och de sticker sönder Jeans lungor. Jeans mun öppnas och stängs gång på gång i ett försök att få andningsorganen att börja arbeta igen, men förgäves, och när den kalla luften äntligen sugs in genom Jeans mun är det bara tack vare de överlevnadsinstinkter som alla människor har. Jean känner hur Bijou, som sitter i ett träd inte så långt ifrån dem och betraktar det hela, tycker att han är patetisk. Och inte bara han, hela händelsen är patetisk.
”Vad i helv-!” Hörs en sträv röst och både Jean och Didier snurrar snabbt runt för att upptäcka en skäggig man som stirrar på dem. Den fodrade jackan i djuprött tyg smiter åt runt den bastanta kroppen och cigaretten som ser ut att bara hållas uppe av den utskjutna underläppen darrar svagt. De små vattniga ögonen är vitt uppspärrade och ligger djupt, Jean kan inte låta bli att tänka på en gladlynt pappa när han ser mannen. Kanske beror det på att det är så som han tänker sig att hans egen pappa ser ut?
Plötsligt börjar mannen skratta ett högt och bullrigt skratt som gör Jean en aning förvirrad. Varför i helvete skrattade mannen?
”Vad är det som är så jävla roligt?” Frågar Jean irriterat men sänker inte staven som fortfarande är riktad mot Didier. Didier har inte heller sänkt sin stav och Jean tänker absolut inte sänka sin innan Didier har sänkt sin. Det vore som att tigga om att bli förbannad.
”Haha, ledsen hörni! Jag blev bara så förvånad, det är sällan man ser ungar i er ålder leka med pinnar. De flesta sitter bara hemma framför sina skärmar och glor!” Säger mannen när han har slutat skratta och tittar på Jean och Didier som om han väntar på ett medhållande. Jean ser på Didier att han har lika lite koll på vad mannen talar om som Jean själv har. ”Leker ni Star Wars eller?” Frågar mannen och Jean döljer sin förvirring bakom ett snett leende, men det är Didier som tar till orda.
”Kanske det”, säger Didier lätt och ger Jean en blick som Jean tolkar som ”mugglare. Vi får fortsätta det här senare”. Jean nickar så lätt att det nästan inte syns och de smyger ner sina trollstavar i fickorna igen.

Återigen har Didier fått Jean att undrar varför han befinner sig där han befinner sig och Jean återgår suckande till girlangen som han håller på att sätta upp med det pistolliknande föremål som tydligen kallas för spikpistol.
”Det är verkligen bussigt av er killar att ställa upp”, hör Jean att mannen som för övrigt heter Maurco säger. ”Jag hade nog aldrig klarat av att få det här stället klart annars.”
”Äsch, det är bara roligt”, hör Jean hur Didier säger från andra sidan rummet och Jean kan inte låta bli att ilskna till en aning. Med mer kraft än som egentligen behövs skjuter Jean in ytterligare två spikar i väggen genom glittergirlangen. Sedan när har Didier blivit så inställsam? Jean ryser, Didier får honom att tänka på smältande smör.

Åhh vad bra :3
Haha go Jean and Bijou!

Awsome! Igen!

Supermegafoxyawsom