Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Ginny00:}
Jag har ju börjat äta igen, för att jag förstod att det inte var värt något. Men det är fortfarande så att jag dömer mitt utseende, och nu dömer jag hela tiden mig själv för att jag tackar ja till en bit choklad och så vidare, för att jag tar två portioner. Det är som att jag inte får äta mer än det minsta(jag tränar med armhävningar flera gånger om dagen) jag kan, och jag börjar få tankar som att jag vill ha tillbaka hur jag mådde när jag mådde dåligt, bara för att jag kunde låta bli lunchen då och tillåta mig själv att må dåligt, ha de där känslorna. Nu är det bara kaos och jag vet inte om jag vill ha tillbaka den dåliga tillvaron eller den här, som verkar bättre.

_{Skrivet av Borttagen:}
Hej Johanna ♥
Du är jätteduktig som kommit bort från det där dåliga, kom inte tillbaka dit igen!
Att du tränar är toppen! Då balanserar du din kropp genom att både träna och äta! Tummen upp!
Sedan det att du tar två portioner eller lite godis... Om du nu tränar varje dag, då kan du unna dig det. Tycker i alla fall jag.
Kramizzzzzz ♥

_{Skrivet av baramin:}
Baby, I was born to be brave. Hade nästan bestämt mig för att jag är för feg för att söka till Ib i Uppsala, men sen kom jag att tänka på Gaga och nu är jag på väg någonstans med mina gymnasietankar. Nästa vecka åker jag till Katedralskolan för att gå på öppet hus och egentligen hoppas jag på att jag kommer att avsky det. Någonstans i bakhuvudet skriker någon om att jag aldrig ska lämna Dalarna. Men jag ignorerar det, och alla tankar som inte är lika rädda av sig är heliumfyllda, svävar över taken, molnlätta.

_{Skrivet av Borttagen:}
Varför har jag sådan huvudvärk att jag är nära på att spy och bara vill sova. Sitter vaken i tre timmar för att kunna äta och chatta med dig. Så dör internet och vaknar när du är borta och inte har mobilen på så att man inte kan få tag på dig. Och jag sitter här helt slut med massa tårar och säger för tredje dagen i rad att jag orkar inte. Inga fler brandlarm mitt i natten, eller sjuka arbetstider, eller gå omkring och känna att kag vill spy hela tiden för att jag har skit svårt arta få i mig mat.

Skall det vara så jävla kul att fucka upp allt?

_{Skrivet av Borttagen:}
Kintsugi tack!! Det är bara så annorlunda. Känner mig så ensam. Alla är polacker utom kapten och han är värsta happy ship och hälften av den kan ingen engelska och jag har sjukt svårt för att äta och känns som att jag mest sitter av tiden, vilket alla andra i och för sig nästan gör ännu mer än jag. Och polsk mat är konstig och kag vet att när det är bra så är det super men dåligt internet när jag som mest vill ha det, att telefonsamtalet från uteblev på grund av ändrade arbetstider, huvud som snart sprängs, konstiga attityder till arbete, dålig aptit och massa fucking minusgrader får mig just nu att bara känna mig blä.