Är det svårt att älska och bli älskad?

Men, hallå, ff:en såklart! -.-'

Omg! Trodde han inte på dig?!!! Stackars dig!

nä han sa att det här med din novell är en gåta och jag tror inte att det var du som skrivit den osv...

^^ Aaha, Då kanske det är posetivt då?!

Ja men jag blev ganska ledsen när han sen sa att jag trodde inte något sånt här kunde komma från dig och så. precis som om jag bara gjorde dåliga saker hela tiden:/

Jag förstår det! Skulle nog oxå blit ganska stött om han sa så till mig. Han kanske bara menade att du inte brukade skriva om just "sådana" saker?

jo, jag vet det... men det känns fortfarande kränkande ....
__________________________________________________

- Conny, vad menar du?! utbrast min före detta kille.
- Vadå vad menar du, röt jag till han. Men jag fick inget svar utan nu var båda tvillingarna på väg mot dörren.
- George, det är inte svårt att älska men att bli älskad är omöjligt! skrek jag bakom honom.
----------------------------------------------------------------
~Georges perspektiv~

Kapitel 37

Jag ville så gärna gå tillbaka till Conny och reda ut detta, men jag var samtidigt rädd. Jag vet inte vad jag var rädd för men jag var rädd.
Varför hade hon helt plötsligt betett sig så? Dagen innan hade vi ju varit som två nyförälskade tonåringar. Jag ville inget mer än att få veta vad som hänt, få allt att bli bra igen. Kunna kyssa hennes varma mjuka läppar igen, känna kärleken sprudla genom min kropp.

- George, vad e det? frågade min tvilling.
- Conny, mumlade jag fram och en ensam tår av salt rann nerför min kind och ner till min läpp där min tunga sedan tog emot den.
Min bror omfamnade mig i en broderlig kram och jag kramade tacksamt tillbaka.
- Fred, det är skönt att jag fått dig som bror, att kunna ha någon som alltid ställer upp för mig i alla lägen och du lyssnar alltid på mig.
- Jag finns alltid här för dig George.
- Älskar dig, svarade jag tillbaka och tårarna forsade nu nerför kinderna.

~ Freds perspektiv~

Under kvällen när jag satt i min säng tillsammans med min bror pickade en vit tornuggla på fönstret och jag reste mig upp och öppnade en lite springa så ugglan kunde flyga in.
Den satte sig på min kudde och sträckte fram sitt ena ben som det vita brevet var fast knutit i. Jag lossade brevet och vecklade nyfiket upp det. Jag såg hur George lutade sig över min axel för att även han skulle få läsa det.

Hej Fred!
Tack för pratstunden igår, det var mysigt.
Jag undrade om du ville träffas igen?
Imorgon klockan 4 på samma ställe?
MVH Olivia Stewart

Mina läppar sken upp i ett brett leende och jag blev alldeles rosig om mina kinder. George tittade nyfiket på mig och bara väntade på att jag skulle berätta allt för honom och det gjorde jag.
Jag berättade att jag var kär i henne, hur jag kunde drunkna i hennes ögon och hennes mjuka röst.

Så taskigt asså! :@
vrf skulle det inte vara du!

FÖR BRA! ♥

Jag vet inte
Men han är faktiskt bra, men jag förstår hur han tänker och han sköter bara sitt jobb