PRS Lupple & Medi

"Det var en underbar ide." Hon pekade på flaskan med läsk.
"Inget fin för mig jag blir så dålig." Hon nickade.
"Jag älskar det. Det är så vackert och fridfullt men ändå så nära till trygghet."

Han reste sig upp och hällde upp lite läsk till henne och log.
"Bra att veta." Sa han leende innan han gick tillbaka och satte sig på sin plats.
"Vad roligt." Sa han ärligt och andades ut. Det var underbart.
Han hällde upp lite blod till sig i vinglaset och följde sin hörsel med blicken och såg Tristan vara på väg ut med maten.

Han log och var framme med en tallrik med mat och satte ner den.
"Maten är serverad WIllow." Han log och blinkade mot sin bror.

Hon såg storögt på maten och tog försiktigt gaffeln i ena handen och smakade på såsen. Ögonen blev stora och hon såg upp.
"Det är supergott redan." Hon började att äta och tog god tid att tugga och drack.
"Du är en mästerkock!"

Dorian log tacksamt mot Tristan och följde honom med blicken när han gick in igen.
För att sedan vända uppmärksamheten mot Willow.
Han sken upp och skrattade. " Vad bra att du gillar det." Sa han och tog en klunk av blodet och kunde inte hindra huggtänderna från att komma fram. Vilket inte var speciellt konstigt. Det var hans naturliga reaktion.
Han svor irriterat i huvudet men tog några klunkar till.
"Så du vill inte berätta vad du pratade med Lathan och Alexander om?" Sa han i ett försök att få till ett samtal.

Hon åt vidare och såg på honom och skakade på huvudet.
"Det är något du inte gillar och jag valde att prata med dem för att du inte skulle bli arg." Honn log och åt vidare och tog upp en bit bröd.
"Det här vitlöksbrödet är gudomligt. Hur har du gjort det?"

Dorian såg forskande på henne. Det fanns många saker han inte gillade. Vad hade hon pratat med dem om? Vad hade dem sagt? Han lutade sig bak i stolen och bet sammanbitet ihop.
"Okej, vill du utveckla?" Sa han i en sån sansad ton som möjligt innan han skakade av sig tankarna och sitt humör och drack några fler klunkar av blodet. Han kunde inte tappa det, inte här- inte med henne.
"Jag har bakat det efter ett recept. Du kan få se receptet om du vill." Sa han och flinade lätt.
"Jag startade tidigt och förberedde denna middag." La han till för att förklara.

"Nej. Hade jag velat att du skulle veta hade du fått vara med." Hon såg på honom och åt vidare och nickade.
"Ja gärna det skulle vara roligt." Hon åt upp maten och lutade sig tillbaka och slöt ögonen.
"Det var den bästa maten jag ätit i Italien." Mumlade hon.

Han såg på henne men svarade inte på hennes kommentar. Hon ville inte att han skulle veta och det rätta att göra var att tillgodose hennes önska. Att inte försöka ta reda på det och inte snoka kring det. Men det kliade i hanns fingrar över hur mycket han ville veta. Han var så nyfiken och orolig. Han kunde inte skydda henne mot något han inte visste fanns.
"Vad roligt, jag lagar gärna åt dig igen." Sa han och log mot henne medan han fyllde på sitt vinglas och drack några fler klunkar.
Det var så gott och han var så törstig. Han borde ha jagat förut. Han la handen över pannan och lutade armbågen mot bordet och slöt ögonen.

Efter en stund öppnade han dem igen och satte sig tillrätta i stolen och började dricka lite långsammare. Han kunde inte hets-dricka. Han behövde tålamod. Han behövde kunna uppföra sig medan han drack.

"Det skulle vara underbart att få maten lagad av dig." Hon slog ihop händerna och såg på honom.
"Imorgon vill jag ha något som du hade när du var mänsklig. Soppa eller något." Hon log och reste sig.
"Vi borde bege oss in så jag kan sova ordentligt."
Hon öog mot honom och sedan såg hon bort.
"Om du behöver jaga så gör det. Tristan eller Maria kan hjälpa mig till sängen."

Dorian såg på henne i ren chock och skrattade till.
"Åh Willow, tro mig det vill du inte ha. Jag är uppvuxen i en väldigt annorlunda tid, kultur. Maten vad jag minns var väldigt annorlunda. " Sa han och nickade.
"Bra tanken." Sa han sedan och skakade på huvudet.
" Det är lugnt, jag har bara väldigt dåligt bordsskick." Sa han och skrattade lite nervöst.
"Jag blir lite ivrig bara." Sa han och reste sig upp och gick mot hennes sida av bordet och drog ut hennes stol och hjälpte henne upp ur stolen.