wolfy & rollspelare prs

Häpet såg han efter henne då hon bestämt började gå mot spökhuset. Hon var minsann full med överraskningar. Han följde efter och var med några steg ikapp henne igen.
”Så beskyddarna får dig att känna dig trygg men inte jag?” Han försökte se så ledsen ut som möjligt innan han drog på mungiporna. ”De följer med vart vi än går.”

Hon tog han hand och kände hur modet sjönk ju närmre huset de kom. Hon tittade upp på Jonathan och fnittrade till. Hon stannade upp och kramade hårt om honom när såg hur ledsen han verkade.
”Jag känner mig trygg runt dom men du gör mig trygg med dom typ. Fattar du?” Log hon och kysste hans kind.

”Det var invecklat sagt men jag förstår,” flinade han och kittlade henne lätt vid midjan innan han klev in i huset. Nyfiket såg han sig om samtidigt som han visade sin biljett för tjejen som stod vid dörren. ”Är du säker på det här? Jag får dåligt samvete om du känner dig tvingad.”

Cleo pep till och fnittrade till. Hon slog bort hans händer och log stort, hon hatade när han kittlade henne men hon älskade hur han fick en liten busig blick precis henne. Hon visade sin biljett för tjejen och nickade sedan åt Jonathan.
"Jag kommer nog gömma mig hela tiden men det är lugnt, eller?" fnittrade hon och kramade om hans arm.

"Nej, då kan jag ju tappa bort dig och det vill jag ju inte." Jonathan placerade sina händer på hennes axlar för att gå bakom henne vidare in. Han kastade en blick över axeln för att försäkra sig om att beskyddarna var med. Som vanligt höll de sig några steg bakom honom. Det var tillräckligt för att ge honom lite lugn och ro, men samtidigt tillräckligt nära för att de skulle kunna ingripa om någonting hände.

Cleo höll hårt i hans händer och tryckte sin rygg mot hans bröstkorg, eftersom hon vägrade gå längre ifrån honom än så. Hon svalde hårt och tittade upp på sin vampyr. Hon log svagt och la sina händer på hans kinder. Hon höll blicken framåt för att vara beredd på allt.

Han gav henne en uppmuntrande nick då hon tittade upp på honom. Nu hade han aldrig besökt ett spökhus förut så han visste inte direkt vad exakt han kunde förvänta sig, men värre upplevelser hade han nog varit med om. Han kramade om hennes händer för att hela tiden försäkra henne om att han var bredvid henne och att det inte fanns någon anledning till att vara orolig.

Cleo gick försiktigt in genom dörrarna, hon använde inte händerna för att öppna utan sparkade försiktigt upp dem. Hon blundade hårt samtidigt för att missa ifall något hoppade fram. Hon gick in utan att släppa Jonathan, att bli av med kontakten med honom tänkte hon absolut inte göra. Hon bet sig på läppen och såg sig omkring. Hon svor till när en clown stack fram huvudet och snubblade nästan på sina egna ben. Hon tryckte sig mot Jonathan och gapade lätt, det var inte alls väntat att hon skulle bli rädd så snabbt.

Förvånat lutade han huvudet aningen bakåt då en clown plötsligt stack fram huvudet. Det hade varit oväntat men han skulle inte direkt vilja påstå att han blivit rädd. Trots att det bara var början så tyckte han redan att det var väldigt underhållande. Då Cleos ben nästan vek under henne var han snabb med att flytta sina händer under hennes armar för att hålla upp henne, kysste henne sedan lätt på huvudet.

Cleo stod kvar en liten stund innan hon började gå igen. Hon höll hårt i hans händer och pressade ihop sina läppar till ett streck. Hon ville inte alls skrika till då alla andra verkade hur tuffa som helst och hon inte ville verka som en liten mes. Hon gick försiktigt längre in och rynkade på pannan då ljudeffekterna var för höga.
"Det är så högt..." klagade hon och tittade upp på Jonathan.