Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Snape såg på henne och såg ner på Oliver och tog ett djupt andetag och sa.
- Oliver.

Oliver kollade upp på sin far.
" Ja?" Frågade han.

Snape tittade på henne och sa.
- Ja, det är något du måste veta och det är en sak....jag inte direkt är stolt över.

Oliver kollade tyst på sin pappa.

Snape tittade på hoom och sa.
- Jag hoppas denna nya lärdom inte kommer att göra dig annars för det hoppas jag inte Oliver.
Men jag hoppas att det finns personer som gör onda saker på allvar, med vilje.
Och så finns det de personer som gjort onda saker i sitt förflutna men ångrat sig och blivit god och gjort allt för att återgälda sina tidigare onda handlingar men sedan också tvingats till något man absolut inte ville

Oliver satt fortfarande tyst och kollade på sin pappa.

Snape blundade och sa.
- Ja, mitt förflutna är inte så trevligt som alla tror Oliver.

" Vad har du gjort?" frågade Oliver.

Snape blundade och tog ett djupt andetag och sa.
- Ja, som barn hade jag det svårt, mina föräldrar bråkade dag ut och dag in och jag var oftast ute och träffade på en flicka vid namn Lily Evans.
Vi blev snabbt vänner och umgicks varje dag och fortsatte umgås på Hogwarts trots att ja var i Slytherin och hon i Gryffindor.
Jag fick snabbt vänner som tillhörde samma elevhem som mig och de tyckte inte Lily om eftersom hon sa att de hade dålig inverkan på mig....tyvärr hade hon rätt i det.....men jag och hon fortsatte vara vänner men så var det James Potter.....han gjorde allt för att göra livet surt för mig och skilja mig från Lily vilket han lyckades med under vårt 5 år.
Jag råkade slänga ur mig ett hemskt ord, ett misstag av alla jag gjort.
Sedan den dagen så pratade hon inte med mig om det inte var absolut nödvändigt.
Sedan den dagen umgicks jag med mina vänner från Slytherin som sa att det enda rätta vägen att få det jag ville var att gå till mörkrets herre.....en dåre som jag var på den tiden så gick jag med dem till honom då de gjorde det och fick märket på vänster underarm.
I några år tjänade jag honom på allvar eftersom jag trodde var det rätta att göra.
Ja jag gjorde det tills jag hörde en profetian som jag inte förstod vad den handlade om, jag rapporterade det till mörkrets herre och då förstod jag att....jag hade begått en av de värsta misstagen i mitt liv och gick utan mörkrets herres vetenskap till Albus Dumbledore och bad honom skydda familjen Potter.....han lovade att göra det i genäld att jag blev dubbelspion och lärare på Hogwarts och spionerade på Albus räkning.
Men Lily och James förlitade sig på fel person och de dödades.
Men jag fortsatte jobba på Hogwarts och försökte gottgöra allt ont jag någonsin gjort.
Jag hade dock väldigt svårt att lita på folk eftersom jag blivit sviken själv så många gånger, men Albus.....han gav mig tid och jag började långsamt lita på honom och det dröjde inte länge efter att jag litade på honom som han började kännas som en far för mig.
Den far jag alltid velat haft.
Men under din mors sjätte år....så fick jag veta att han hela tiden utnyttjat mig....ja han sa det inte.....men jag tog det så.....eftersom han hade tagit på sig en ring som bar på en mörk förbannelse.....och var döende.
Jag lyckades spärra in förbannelsen tillfälligt i hans ena hand, men den skulle sprida sig.
Jag hade också fått information av mörkrets herre som var återuppstånden sedan minst 1 år och nästan 11 månader tidigare. att Draco Malfoy blivit dödsätare och fått order att döda Albus.
Men Albus kunde inte låta en sådan ung kille som aldrig begått sådana handlingar utföra en sådan hemsk sak....
Så han gjorde det ännu värre, han sa till mig att jag skulle skydda Draco till varje pris.....och sedan döda Albus själv......han tvingade mig att döda honom......och han tänkte inte tillåta ett nej.....jag ville inte.....men han sa att han ville att jag skulle få mörkets herres fulla tillit och han sa att enda sättet att göra det på är att döda honom.
Så han tvingade mig att döda honom.....jag försökte gång på gång dra mig ur.....men han vägrade acceptera ett nej.....

Snape tystnade medan han märkte tårar som rann nedför kinderna på honom och sa.
- Jag hatar mig själv......Oliver...för allt jag gjort.....och ja hoppas att en dag du förlåter mig....

Oliver kollade på Lova.
"Visste du om att pappa gjorde allt det där?" frågade han tyst.
" Och förlät du honom?" frågade han.

" Ja jag visste om det och jag förlät honom för att jag älskar honom" sa Lova och kollade på sin son.