The rich man's daughter(PRS)

Lance nickade utan att avslöja att de var här, hans far sa heller inget om det.
"Ja, det har hon och vad jag vet hindrade Hilde henne att ta sitt liv." sa han även om det var han själv med, men nu ville han reda ut det en gång för alla. Han måste ha hjälp att rentvå deras namn och det kunde Monas far ordna med. De kanske till och med kunde få komma till kyrkan, han visste att Hilde ville bli både döpt och konfirmerad, säkert gift med.

Hilde log snett.
"Jag har inte träffat all världens män, men du ligger säkert på topp." sa hon och reste sig upp med honom.
"Vi kanske ska höra hur det går med Monas far." sa hon.

Monas far suckade lätt. "Jag antar att jag får leva med det då. Jag gillar dem inte och kommer aldrig göra det, men sålänge de inte stjäl än låter jag dem vara" sa han och åt upp sin mat.

Edward skrattade igen och nickade sakta. "Men tror du han blir glad att se oss? Tack vare honom hamnade jag ju i fängelset" sa han lågt.

"De har ingen anledning till att göra det mer, blir man accepterad av samhället är det en annan sak." sa han och Lance far tog till orda.
"De kommer leva här, jag tänker se till att de får utbildning och blir bra medborgare. Hjälper du till att rentvå deras namn? Få in dem i kyrkan, jag vet att flickan önskar det sistnämnda av hela sitt hjärta." sa han.

Hilde ryckte på axlarna.
"Han måste ju se oss någon gång." sa hon och de tog sig ner för trapporna. Hilde bar en mossgrön sidenklänning som sytts in åt henne efter Lances döda mor, håret var utsläppt och trots att hon var blek och mager såg hon mycket vacker ut.

Monas far suckade lätt men nickade sakta. "Jag gör det, men inte för deras skull utan för min dotter, att de är hennes vänner" sa han innan han försökte släppa det ämnet. "Och bröllopet, mellan dig och Mona, när ska det ske?" undrade han.

Mona skulle precis börja gå in då mörka moln dök upp på himmelen, men hon stoppades av en figur i mörk kappa och mörk uppsyn. John. "Jag skulle inte tro att du lämnar mig" väste han och la en hand om hennes mun och drog henne intill sig innan han sprang ut från hennes fars gård.

"Tack." sade Lance och nickade åt Hilde och Edward som stod i dörröppningen.
"Så snart som möjligt, men jag gissar att du vill bjuda med släktingar?" frågar han.

Hilde såg dem och hoppades allt skulle gå ur vägen. Såg man henne nu kunde man ta henne för en mycket skör och svag adelsdotter.

Monas far såg upp på dem och ögonen smalnade lätt till innan han suckade och såg uppgiven ut, han fick väl acceptera dem. "Jag tror Mona skulle vilja ha ett litet bröllop med bara de närmaste" sa han bara och reste sig.

En tjänare kom snart inrusandes i salen med ett brev i handen. "Sir" sa han och gav brevet till Lance. "Det här fanns adresserat till er vid ytterdörren". Brevet var från John och han skrev att han hade Mona och att Lance aldrig skulle se henne igen.

"De tillhör de närmaste." sa han och nickade mot Hilde och Edward innan han svor till då han läste brevet.
"John har Mona." sa han och utbytte en blick med Edward, Hilde och Monas far.
"Jag vet folk som kan ta sig in, inbrottstjuvar. Han behöver bli anfallen från olika håll, han räknar bara med dig och dina soldater." sa hon mjukt och såg rakt på Monas fader. Hjälp från den undre världen hade John nog inte räknat med.

Monas far bleknade och nickade bara sakta åt Hildes ord. "Samla era vänner så samlar jag mina soldater" sa han och reste sig upp och började gå ut ur salen.

John tog sig till sitt slott med Mona och han låste in henne och sig själv i deras sovrum. "Du ska aldrig lämna mig levande" morrade han och gav henne en örfil.

"Vi träffas vid skogsbrynet, när solen står som högst på himmelen." sa Hilde och vände sig mot Lance.
"Vi behöver en varsin häst." sa hon vilket de fick och Lance gick för att hämta hans soldater, nu var goda råd dyra och snart satt Hilde upp på en häst och väntade på Edward.

Monas far tog sig hem och organiserade sina soldater och de tog sig mot skogsbrynet även om det var tidigt, han tänkte få tillbaka sin dotter.
Edward tog sig stelt fram och hoppade upp på en häst även om han inte var i form för att rida.

John slog Mona som han gjorde förut och när han var klar var hon blodig och blundade hårt av skräck.