Tredje Världskriget

Nike svalde men förde in sprutan utan att darra allt för kraftigt där hon pekade. Hon väntade på resultat, hade hon gjort fel?

Akhiti svalde smärtan så gott det gick men ögon visade allt.
Jepp, det fans ännu en anledning till varför presidenten gått med på att ge henne medicinen.
Smärtan var så stark att hon inte kunde hjälpa ett litet, kort men kraftigt pip, från att åka ut ur munnen.

Nike såg på henne med oro och la ifrån sprutan.
"Kan jag göra något?" sa hon ömt och tog hennes hand, smärta syntes det att hon hade.

Akhiti skakade på huvudet och lutade det sedan bakåt på kudden.
Det kändes mjukt och håret spreds ut på huvudet.
Smärtan började långsamt avta och hon andades ut.
"Tack." Visakde hon med ögonen halvt öppna.

Nike la sig försiktigt vid henne med armen om henne då hon inte kunde göra något. Hon bara låg där skänkte trygghet och väntade på att det skulle avta.

Smärtan var borta nu men hon kände sig aningen öm. Akhiti insåg någon sekund senare att hon var det rätt ofta nu för tiden.
Hon försökte sätta sig upp.
"Jag måste träna..." Klagade hon.

"Nej" sa Nike bestämt och trycke henne tillbaka. Hon var orolig och Akhiti borde vila.
"Träna hinner du senare." sa hon vilket Nike skulle behöva hon orkade knappt något längre.

"Men jag börjar bli svag." Mumlade hon men var samtidigt lite lättad då hon faktiskt inte skulle orka med det ändå.

"'Svag? Du?" fnyser Nike och drar henne vid sig i sängen.
"Jag är det, inte du." sa hon bestämt och suckade åt det sista.

Akhiti såg misstroget på henne.
"Men det är typ 5te gången jag inte orkar röra mig den här månaden!" Klagar hon och lögger huvudet på Nikes axel.