Skogens hemligheter

Indra höll om honom, "Jo, för jag är så rädd för byn och för eld." sa hon och kände sig hemsk. Hon vågade inte gå nära brasorna längre och i byn satte hon inte sin fot.

Vincent suckade och strök henne över ryggen. "Det är inte ditt fel att du är rädd...". Han satte sig på sängen igen. "Men, det vore bra om du övervann din rädsla".

Indra nickade, visst vore det bra men hon kunde inte.
"Jag kanske ska följa med då." sa hon och var blek i ansiktet, hon borde som han sa.

"Gör det bara om du tror att du klarar av det kära du..." sa Vincent och kramade om hennes hand. "Men jag kan lova dig, om männen visar sig ute på gatorna så kommer de hängas" sa han med mörk röst.

"De har rätt att vara i sin egen by." sa Indra och log svagt men nickade. Sedan tog hon klänningen hon fått ärva efter Vincents mor och drog på sig den.

"Nej det har de inte, inte efter att de försökte få dig bort från livet!" sa Vincent med lika mörk och obådande röst. "Eller jag kanske inte hänger dem, jag kan bannlysa dem från den här byn":

"Kan du snöra?" sa Indra bara, hon visste inte vad hon skulle säga om det. "Vincent, dem bryr jag mig inte om. Men deras familjer och då barnen, de kommer dö om du bannlyser dem." sa Indra med oro i rösten.

Vincent reste sig igen och började dra åt och snöra klänningen. "Deras familjer får följa med dem, jag ger dem en chans att starta om på annat håll, men inte här".

"Nej, gör inte så.........snälla." bad Infra och vände sig mot honom. "Ge dem en chans till." bad hon.

Vincent suckade djupt. "Om jag ger de en till chans kommer de skada andra, de är inte bra människor!". Han blev klar med snörningen. "Så, följer du med eller inte?".