In Wonderland (PRS)

"Eh... tack." Svarar Alexa svarar Alexa och ser sig själv i spegeln. Det finns någon sorts kam som sitter i knuten. Hon hade sett någon liknande hårprydnad i filmen Mulan, fast den här hade blå blommor och verkade lite festligare på något sätt. Den är väldigt... stel, om man kunde beskriva det så. Men hon har fortfarande några hårslingor som ramar in hennes ansikte. Det passar faktiskt väldigt bra med klänningen och hon skattar sig själv lycklig eftersom hon inte behövt ha några obekväma högklackade skor. De har fortfarande klack men de är ändå inte speciellt obekväma. "Tack för hjälpen." Fortsätter hon leende. Det var inte speciellt lång tid kvar heller, så hon blir plötsligt nervös.

Esmeralda bugade lätt. "En ära att hjälpa vår kämpe". Hon var, som alla andra i den vita drottningens hov, väldigt blek, men ljust hår och en ljus klänning. "Drottningen berättade att ditt sällskap skulle komma hit och hämta dig".
Hattmakaren ändrade inte mycket i sin utstyrsel mer än att han blev renare och hade mindre trasiga kläder. Då kom drottningen in i hans verkstad. "Så stilig du är Tarrant" log hon. "Alexa väntar på dig i mitt rum".
Hattmakaren log tacksamt mot drottningen innan han skyndade sig ut ur rummet och upp mot drottningens rum. Han stod snart i dörröppningen och stirrade som en fåne på Alexa. "Du är så vacker..." han harklade till sig och rodnade. "Jag menar, klänningen passar bra".

Alexa känner sig lite smått obekväm över att höra de orden. Samtidigt som hon vet att hon inte borde känna så, det känns väl bara onaturligt. Esmeralda börjar plocka undan saker och ting i rummet ungefär samtidigt som Hattmakarens röst får Alexa snurra runt.
"Tack." Säger hon med ett leende. "Du är väldigt stilig." Fortsätter hon glatt.

Hattmakaren rodnade ännu mer, det såg väldigt roligt ut mot hans likbleka ansikte. "Tack". Han gick fram till henne och sträckte ut sin arm så hon kunde ta tag i den. Som han visste att gentlemän gjorde...Sedan visste han inget mer nästan.
"Nu går vi till balen!" sa han glatt.

Alexa tar hans arm, då hon har sett i filmer att det var så man gjorde och nickar.
"Visst." Säger hon och de börjar gå mot salen.

Hattmakaren nynnade på en glad melodi och dansvänlig musik hördes ju närmare de kom salen. Tillslut öppnade en tjänare dörrarna från de och de kom in i det som vanligtsvis var matsalen.
Nu var det en gigantisk sal med ett bort åt sidan med drinkar och mat, och resten var bara ett stort dans och mingelgolv. Ljuset var en aning skuggigt.
"Ehm...bara så du vet" mumlade Hattmakaren. "Jag kan inte dansa...bara Futterwacken".

"Du kan du mer än jag." Svarar Alexa lite uppmuntrande, Alexa kan lössryckta steg men inte en hel dans. "Dessutom finns det nog inget tvång på att man måste dansa heller." Fortsätter hon med en axelryckning.

Hattmakaren nickade sakta. "Men folk kommer nog bjuda upp dig Alexa....du är ju den som räddade oss...och du ser väldigt fin ut" mumlade han och tittade ner i marken. Samtidigt kom det då fram en hovman. "Får jag lov?" frågade han Alexa med ett inställsamt leende.

"Men jag kan inte dansa..." Svarar Alexa med vag panik. Den främmande mannen ler fortfarande.
"Det är lätt." Fortsätter han, men ser plötsligt på Hattmakaren. "Om ni inte misstycker förstås?" Frågar han hattmakaren.

Hattmakaren hade bra lust att säga ett smått otrevligt nej åt mannen, men han hade inte ensamrätt på Alexa...Men han ville bara vara med henne.
"Det är okej" muttrade han och såg ner i marken.