The Marauders - Always and forever [SV]

Ooh, så awesome!!

Loggar in och hittar två asgrymma kapitel, YAY 8D Har sagt det förr, men säger det igen, du skriver otroligt bra

Kapitel 50
Ett nytt gömställe
juni 1995


Sirius ringde på klockan. Han kastade en snabb blick omkring sig, och när han såg att det inte var någon där tog han sin mänskliga skepnad igen. Bara några sekunder senare öppnade Remus dörren. Han såg paff ut, men glad.
’’Sirius! Vad gör du här? Är allt bra?’’ sa han och steg åt sidan för att släppa in sin vän.
’’Hejsan’’, sa Sirius bistert och steg in.
’’Vad har hänt?’’ sa Remus, stängde dörren och låste.
’’Har du läst tidningen idag?’’
Remus rynkade på pannan, men han sa ingenting. Sirius fortsatte;
’’Jag var nyss på Hogwarts.’’
’’Va?’’
’’Dumbledore bad mig komma.’’
Ingen sa något på en stund.
’’Brist på info’’, sa Remus. Sirius suckade innan han fortsatte;
’’Jag… jag vet inte var jag ska börja någonstans. Moody… han har varit lärare där i år…’’
’’Jag vet.’’
’’…det är inte den riktiga Moody. Remus, det har varit Barty Crouch Jr. helatiden! Den sista uppgiften som hölls idag, det var en labyrint. Längst in fanns en pokal, och det var en flyttnyckel… nej, Moody, eller han som vi trodde var Moody, han förhäxade den. När Harry snuddade vid den togs han till en kyrkogård, och Slingersvans var där, och Voldemort, och han…’’
’’Sirius, du babblar!’’ sa Remus.
’’Förlåt!’’ kved Sirius. ’’Det är så otroligt alltihop, jag… har inte riktigt hunnit smälta alltihop ännu.’’
“Fortsätt”.
’’Slingersvans var där, och han blandade tydligen ihop något hokuspokus som fick… Voldemort är tillbaka, Remus, det är det som är det viktiga. Voldemort är tillbaka.’’
’’Vad har hänt? Harry, är han skadad?’’
’’Omtumlad, utmattad, chockad, skuren i armen tack vare vår käre vän Peter, men han lever’’, sa Sirius bistert. ’’Diggory däremot…’’
’’Diggory?’’
’’Cedric Diggory, Hogwarts andra förkämpe. Han och Harry nuddade pokalen i samma ögonblick, och Voldemort sa åt Slingersvans att mörda honom… sen när jag träffade Harry efteråt, vi träffade ministern, han sa, Snape var där, Dumbledore…’’
’’Nu babblar du igen!’’
’’…ministern trodde inte på Dumbledore, han vägrade tro på det, det var storgräl, och han hade tagit med sig en dementor så Crouch fick kyssen och kan inte vittna om någonting längre.’’
’’Berätta mer om vad som hände på kyrkogården’’, sa Remus. ’’Hur slapp Harry undan?’’
’’Voldemort ville att de skulle duellera. Och deras trollstavar har samma kärna, så Harry…’’
’’Harry vadå?’’
Sirius svalde hårt.
’’Harry såg spökena av de senaste som dött av förbannelser från Voldemorts trollstav. Diggory, Bertha Jorkins, en gammal man… Lily… och James.’’
’’Harry såg de?’’
’’Ja… han sa att de talade till honom. Berättade för honom vad han skulle göra…’’
Det blev en kort paus, innan Sirius började tala igen;
’’Det var Crouch som lade Harrys namn i bägaren.’’
’’Crouch vem?’’
’’Junior förstås. Han som vi trodde var Moody.’’
’’Dumbledore sa att jag skulle varna alla som var med i Fenixorden… är det okej om jag stannar här sen sålänge, han sa att han skulle kontakta oss om ett tag…’’
’’Det är klart att det är’’, sa Remus och log. ’’Du, jag är ledsen, men jag ska på en jobbintervju om fem minuter… jag hade ställt in den om jag hade kunnat, men det är viktigt.’’
’’Oh, självklart’’, sa Sirius och log tillbaka.
’’Berätta mer sen, jag kommer tillbaka om nån timme… ta precis vad du vill i skafferiet, du ser ut att behöva ett rejält mål mat. Jag ska laga något bättre ikväll. Det finns dusch och garderob där uppe, låna vad du vill. Vi ses.’’
’’Tack så jättemycket’’, sa Sirius. ’’Du måste inte göra det här, jag…’’
’’Struntprat’’, sa Remus. ’’Du stannar här. Vi ses om en timme.’’

AWSOME OCH BÄST, kapitel OCH SÅ XD

suveränt

Jippie TRE nya awesomiga kapitel när man loggar in

awesome!

Åzum

Det går inte att skriva så här, du har nånting som är utom mänskliga förmågor...ALLT!!

Kapitel 51
Fullkomligt och till hundra procent
juni 1995


’’Vad är klockan?’’ sa Sirius och gäspade när han gick in i köket.
’’Fem på eftermiddagen’’, sa Remus. ’’Sovit bra gissar jag?’’
’’Bättre än jag gjort på fjorton år’’, sa Sirius och log. ’’Hur gick det på intervjun igår förresten?’’
’’Inte så bra tror jag’’, sa Remus bistert. ’’Det visade sig att de tydligen visste om att jag är en varulv. Någon idiot på ministeriet har gjort ett register.’’
’’Tråkigt att höra’’, sa Sirius med en medlidande blick.
Remus började dirigera trollstaven så grytor och kastruller flög runt i köket. Sirius betraktade honom stilla och funderade på hur han skulle lyckas med uppdraget han fått av Dumbledore.
’’Jag måste ge mig av igen’’, sa Sirius. ’’Jag lovade Dumbledore att varna de andra. ’’Jag kommer tillbaka om några dagar.’’
’’Är du säker på det?’’ sa Remus ängsligt.
’’Fullkomligt och till hundra procent’’, sa Sirius.
Remus betraktade honom några sekunder för att försäkra sig om att han inte tänkte ångra sig, men Sirius var tyst.
’’Nå, okej då. När åker du?’’
’’Direkt. Jag kanske är tillbaka i övermorgon.’’
’’Men…’’ började Remus. ’’Du tror inte möjligtvis de reagerar på att det står en ökänd massmördare i deras dörr?’’
Sirius funderade.
’’De som litar på Dumbledore vet att jag är oskyldig’’, sa han. Remus nickade.
’’Vi ses’’, sa han.
’’Tack för allt, Måntand. Jag är snart tillbaka’’.
Med de orden hördes ett ljudligt pang och Sirius var borta.






Kort å inte så bra men något iaf...