Power (Ett rollspel för alla)

Lelia vet inte vad hon ska säga.
"Jag förstår. Då tycks det vara så att vi har något gemensamt. Bådas mödrar har lämnat oss, på ett eller annat sätt. Och våra fäder har inget jobb. Vi lever på min pappas arv och det som mor lämnade kvar" säger hon tillslut.

Annabeth nickade. Hon lät ämnet falla, för hon visste att det måste vara jobbigt för tjejen att berätta sånt.
"Annabeth Grace." sa hon istället och räckte fram handen.

Liz går ut på skolgården. Det finns inte så många där, det har det aldrig funnits så Liz antar att den är opopulär.
Liz bara sätter sig på en av bänkarna och bara tänker.

Zeya gick omkring i korridorerna, utan att veta vart hon skulle, då hon fick syn på en död krukväxt som det sprakade om. Hon tittade förskräckt på den och vände sig om. Hon började gå, men hon vågade inte se sig om. Vad hade hänt med växten? Fast ingen var ju normalt nu för tiden.

((Bara skrev något xD))

"Lelia Lawrence" svarar Lelia och tar hennes hand.
Hon släpper ämnet. "Så, vad tycker du om den här välsignade grejen?" undrar hon.

((Tja, Francesca är också ganska ensam. Så jag borde nog få henne att prata med någon när jag kommer hem och hon blir "avbesatt" ))

((Det kan du köra på. x3 Har typ redan en plan på hur hon ska bli avbesatt också. Sådetså. xD))

Först ville Annabeth ljuga. Men sen tänkte hon:. what the heck?!
"Jag tror på det. Hur mycket jag än vill att det ska vara en myt, så vet jag att det är sant. Efter... efter episoden där Rachel och hennes fjortisgäng doppade mitt huvud i fontänen, och jag fortfarande var torr, så var jag säker. Men jag vill inte vara en del av det där. Om De Välsignade finns, så finns de för ett syfte. Jag vill inte kämpa mot 'onda krafter'. Jag är bara på Dominus' sida för att ta reda på så mycket som möjligt om myten, och sedan använda informationen för att stoppa whatever som är på gång."
Annabeth mötte Lelias ögon, och det var först nu som hon verkligen kände att det hon sagt till alla (och till Lelia nu) var sant.

Lelia möter Annabeths ögon.
"Bra" säger hon. "Jag är glad att inte vara ensam om att tro på den" fortsätter hon och ler lite mot Annabeth.


((Jag kom på en sak!! Jag skerv ju på min mall att Lelia var som ljuset och livet i sig. Asså är hon hoppet.
Hon har hoppets gåva!!))

((^^ OMG Perfekt! Hoppets Gåva... Jag skriver in det på Annabeth's lista ))