The Vampire Diaries[Roll]

Klaus föll ner på golvet och kippade efter andan medan Mikael gick emot Caroline. Snabbt var han på fötter igen och hoppade på Mikael bakifrån så att han föll ut genom fönstret på balkongen. Pålen låg på golvet mitt emellan honom och Mikael. Snabbt som attan ryckte Klaus åt sig pålen och tryckte den in i bröstet på sin far som skrek till av ilska.
Mikael tog tag om Klaus handled i sista stund och bröt av den på samma gång som han kastade honom mot träbitarna som återstod från den krossade baren. En tjock bit trä gick in i låret på Klaus som fick honom att skrika av smärta innan han såg Mikael fatta eld från pålen som tryckts in i hans hjärta. Mikael var död, Klaus hade dödat honom.

Caroline sprang snabbt fram till Klaus.
Hans ben såg inte direkt bra ut, hon fick påminna sig flera gånger om att han var en vampyr (hybrid då) och att han läkte snabbt.
Caroline drog ut träbiten och grimaserade smått, men sansade sig. Hon rev av en bit tyg från en duk och tryckte det mot det skadade benet för säkerhetsskull.

Klaus grimaserade medan Caroline fixade hans ben, det hade aldrig varit liknande. Han bröt tillbaka benet i sin skakade handled så att det skulle läka snabbare innan han vände blicken mot Carolines ansikte.
"Vi klarade det", andades han innan Kol kvicknade till och satte sig upp medan han ömmade sin nacke.
"Vad i..."sade Kol och tittade på Mikaels stela, brinnande kropp innan hans blick gick över till Klaus och Caroline. "Nik, du ser ut som en död fisk. Och vad i helvete är det som har hänt här?!"
"Mikael hände..."svarade Klaus lätt utan att ta bort blicken från Caroline medan han satte sig upp och lutade sig matt mot väggen.
Kol hoppade upp på fötter och flinade stort mot dem. "Jag hörde dig."
"Vad?"sade Klaus oförstående.
"Det du sade åt Mikael, du tvingar mig att välja mellan kvinnan jag älskar och min bror!" retades Kol, Klaus blick blev stel medan han tittade mordiskt på Kol.
"Håll klaffen."

Damon blinkade. "Vet du? Jag med" "Let's go to Stef!"

Han gick före Elena ut från entrén och tog med ett snett leende upp henne i famnen. "Snigel eller race?", frågade han och skrattade. Elena hann inte svara innan han la ett finger på hennes läppar. "Vi kör på race"

Elena nickar och skrattar. Hon trycker sig intil Damon och han springer.

Alaric reser sig och går mot dörren.
"Hej då" säger han och går.

När de är framme vid huset släpper Damon försiktigt ner Elena på marken. "Vi går och kollar till Stefan på en gång", säger han.

Caroline bröt inte in i samtalet, utan tittade endast neråt.
Klaus hade sagt att han älskade henne, det kanske inte direkt var chockande efter allt som hänt, men det kändes ändå.
Hon kunde inte låta bli att forma ett smått leende på sina läppar, men det kunde förstås ingen se.
Alla Carolines rädda känslor rann av och hon var trygg.

Klaus gjorde ansats att ställa sig upp, men benet ville fortfarande inte tillåta det och idioten Kol som hade varit tvungen att påminna Caroline och honom om den lilla kommentaren att han faktiskt älskade henne, gjorde inte precis allting bättre.
"Fan", muttrade han. "Kol, hjälp till."
Kol gick fram till Klaus med ett brett flin och hjälpte honom upp på benen. "Jag hjälper Nik, det måste vara första gången."
"Har du inget bättre att komma med?"muttrade Klaus.
"Nej, förutom att vi kanske borde åka tillbaka till Mystic Falls?"föreslog Kol.

Caroline tittade upp, hon hade inte tänkt på att åka tillbaka till Mystic Falls nu. Men hon visste ändå inte vad hon skulle göra kvar här, men hon fick fatta ett beslut senare.
Hon reste sig upp och sträckte ut sig lite diskret.
"Jag tror att jag går till min svit...", sade Caroline vänd mot Klaus och Kol och tvingade fram ett leende.