Skriva av sig-tråden

Önskar jag kunde vara aktiv i Mugglisforumen igen.
Önskar jag kunde må bra, bara.

Har inget självförtroende kvar och även om dagarna kvar till skolbytet är få, så... jag har konstant en känsla av att jag inte riktigt existerar. Folk tittar på mig, men aldrig som att jag vore normal utan snarare för att jag ser ensam ut.

Jag önskar jag kunde få se bättre ut. Jag tittar jämt på personer och önskar att jag kunde få se ut som de, ha smalare ben och vara smalare.. slippa alla finnar som vägrar lämna min bröstkorg och rygg. Och då handlar det inte om två-tre finnar utan det är typ.. täckt. Inte särskilt kul för självförtroendet.

Hänger upp mig på detaljer konstant, försöker göra planer för att undvika mat och äter inte en enda tugga i skollunchen längre. Tvingar mig själv att stå över, men middag, frukost och kvällsmat äter jag bara för att mina föräldrar skulle reagera annars. Det får de bara inte göra, för de är tydliga med att jag inte får försöka gå ner i vikt.

Så fort någon får en komplimang för något så börjar jag kritisera mig själv. Hon har fina ögonbryn, det har inte jag, Hon har fina ögon, det har inte jag. (nu jämför jag mig mest med tjejer och det är för att jag är en, utan att försöka uppröra någon) Jag känner mig så otroligt ensam och hänger fast vid små, små livlinor i form av syster Josefin_Weasley och bästis Aivilio.

Om jag bara kunde få leva ett annat liv.. Jag drömmer jämt om hur det skulle vara. Jag skulle fortfarande ha mina novelläsare, men min syster skulle vara min syster i blod och min bästis bo närmare mig. Jag kan gå in på detaljer i evigheter, och även om bilden ändras finns den alltid där.

Jag kan bara inte bli nöjd med mitt liv.
Ibland tänker jag att jag aldrig kommer bli riktigt lycklig.
Ibland tänker jag att ingen någonsin kommer att älska mig, att jag kommer leva ensam hela mitt liv.
Ibland undrar jag varför jag ens lever...

Ibland påminns jag av att jag inte ens minns senaste gången jag kände mig som ett barn..

Har känt så som du känner och gör det delvis fortfarande ♥ Jag finns alltid om du behöver någon att prata med, bara en uggla bort ♥

jag HATAR WOW

Varför? :O

Ginny00: Vi får bygga upp vårt självförtroende tillsammans! =)
Jag hade innan ett mycket bättre självförtroende - sedan sket allt sig när jag började gymnasiet.

Just nu så skiter jag bara i allt och alla med tanken att jag är bäst. Jag har talang, jag är snäll, jag är trevlig och jag är mig själv.

Det händer att man mår skit ibland, och att allt inte riktigt går som man har tänkt sig. Men när detta händer så ska man ta det lugnt - Det blir bättre! Speciellt när man har mugglis, som är en helt otrolig "viloplats".

Att sluta äta mat hjälper ingen! Hade en mycket nära vän som till slut fick informationen efter att ha "slutat äta" att hon eventuellt aldrig skulle kunna få barn, skadat sin kropp rejält och hade kunnat dö om hon hade fortsatt. <- Det är inte någon som vill ha de konsekvenserna egentligen, även om det kanske (jag vet inte) känns lockande när de är så långt borta. Men ju närmre de kommer, desto läskigare är det

Jag hatar när andra får komplimanger och jag står i närheten. Är inte jag snygg då? Har inte jag snygga kläder? Men det är inte på det viset. Det är svårare att ge vissa människor komplimanger Inte för att de inte är värda en komplimang, utan för att det allmänt bara tar emot lite. Jag är en sådan person som folk helst inte ger komplimanger till om man verkligen inte "måstE" typ. Och det är synd, för jag lever på andra människors åsikter. Men det är så himla dumt! Jag har satt min "lycka" i andra människors händer. Vet du vad? Jag tycker du är en helt otrolig mugglis. Snäll, söt, fin, rolig och skriver många bra inlägg! Och om du inte får höra det ofta, så håll kvar vid tanken att det är sant och inte försvinner bara för att inte folk berättar det för dig stup i kvarten! =)

Jag är säker på att du en dag kommer känna dig nöjd med ditt liv igen. De flesta människor har små svackor ibland, och det är OK. Och det är nog ganska viktigt att man vet det! Du kommer inte leva ensam hela ditt liv heller =) Du kommer säkert finna underbara vänner att dela livet med och kanske din käraste. Och kanske till och med en helt underbar katt/hund/fisk/haj.... =)

Du ibland undrar jag också varför jag lever... haha, jag gör inget vettigt... Men vi kanske hakar upp oss för mycket vid att allt måste vara så himla ordinärt och häftigt och himla underbart? Låt oss ta livet som det kommer =) Det blir bättre, det blir sämre... Och ibland upplever vi sådana där ögonblick av ren lycka som vi bär med oss i resten av våra liv.

Jag hoppas du inte tar illa upp vid något jag har skrivit =) Och ursäkta för jag låter så hemskt positiv... Jag är en mycket negativ människa med en otrolig positiv inställning till att leva! Blir det för mycket så tipsar jag om att kanske ta sönder något... =)

Kram ♥

för att folk man försöker kommunicera med spelar det. helt seriöst så tror jag alltid att jag är sönderdissad eller att dom är sura på en. sen får man svar efter typ 20 min "jag spelar"

Eftersom att jag själv har spelat WoW så vet jag exakt hur det kan bli. Jag tror inte att dina vänner (eller vad det nu är) dissar dig medvetet, utan det mesta av fokuset går till World of Warcraft vilket resulterar i att allt annat kommer sen. Att de svarar överhuvudtaget medan de spelar är faktiskt ett bra tecken. Det är inte alla som svarar förrän hela spelrutan är nedstängd och det är sängdags. Mycket av uppgifterna i spelet kräver konstant fokus, och det betyder att man inte kan avbryta hur som helst. Riktigt jobbigt, men så är det.

themarauder: Jag har ofta svårt att ta in komplimanger och har alltid haft det, ibland har jag kanske haft fel inställning, men jag orkar inte tro att det är mitt fel. Men ditt brev.. det var jättefint. Jag orkar/hinner inte riktigt svara på det, men jag uppskattar det verkligen. Tack.




Fast... jag vet inte riktigt, men det är inte sådant man tänker på. När man börjar strunta i måltider så är det enda man fokuserar på att bli nyttigare, smalare, nöjdare med sig själv. Alla andra tankar stöts bort och vips så kan man vara riktigt sjuk på allvar.

Jag är ju definitivt inte det än. Men jag tar av någon anledning inte in all fakta, trots att jag är sjukt rädd för konsekvenserna - speciellt att man kan gå så långt att man inte kan få barn. Nej, det är absolut inte det viktigaste i hela världen. Men jag är ganska säker på att jag kommer vilja ha barn när jag blir vuxen och då skulle det vara en krossad dröm.

Men trots att jag vet det är de andra tankarna starkare.


Förlåt att jag hängde upp mig på just den punkten.. men ja, det är där mina tankar är mest just nu. Om jag bara kunde skriva svenskaläxan lika flytande.. heh..

ja nu känns det ju bättre iaf, nä men man känner sig ju ganska dryg i efterhand när man har skrivit typ "SVARA DÅ ksjfnskdjf" eller "har jag gjort något fel".. sen fattar man och ba ...........jaha

Ginny00: Varsågod =) Du får alltid skicka mig en uggla om det är något.

Hihi, lycka till med din svenskläxa och jag hoppas verkligen att du kan komma på ett bättre sätt än att sluta äta. Förhoppningsvis skrämde jag dig pyttelite, vilket ändå får dig att försöka komma på en bättre lösning. Börja gå roliga pass istället på friskis (ska jag säga som inte har lyft ett finger i hela mitt liv...) vilket även får kroppen att bli gladare! Dra istället ner på det onyttiga än det viktiga. Som middag! Det är jätteviktigt och jättegott. Och om du då tränar lite så kanske det känns bättre?

Haha, förlåt =) jag ska inte lägga mig i egentligen, men som sagt finns jag här på mugglis om det är något =)