Vrale PRS Emma07 och Vidomina

Jeanne klev in i kammaren och fram till sängen och Thessa med ett brett leende om läpparna.
"Grattis. Åh, så söt hon är! Har ni bestämt något namn ännu?" frågade hon mjukt samtidigt som Ravna glatt tjöt till av att plötsligt få träffa båda sina morföräldrar.
"Hur går det med dig?" Tillade hon sen riktat till sin mor. Det var en märklig känsla att få en lillasyster nu, såhär många år senare - men också varmt välkommet förstås. Dessutom var det extra roligt att hon inte skulle vara mycket yngre än Jeannes egna barn - det bådade gott för att kunna bli bra lekkamrater i framtiden.

Rowan såg snabbt efter Jeanne och Ravna innan han vände blicken mot Ivor och nickade lite åt hans frågor.
"Ja, vi har sänt efter Aiden också men inte hört något av honom ännu." Sade han, skulle inte förvåna honom ifall sonen var iväg på något med Kaj. Det vore ju inte direkt första gången sonen drog iväg på äventyr, och definitivt inte den sista heller. Inte för att Rowan kunde klandra honom - han själv hade ju varit likadan, och det var säkerligen därifrån han fått det. Rowan hade ju dock lugnat sig på senare år, kanske en blandning av ålder och plikten. Efter att han tagit över tronen, gift sig och allt så fanns inte samma möjligheter att kunna ge sig av på det sättet och en dag skulle väl sonen komma till samma slutsats också.

Thessa sträckte sig med sin fria hand efter Jeannes hand för att krama om den. ”Vad glad jag är att du är här.”, sa hon och gav henne ett strålande leende. Jeannes fråga svalnade Thessas leende något, när hon fick samla sig för att kunna svara henne. ”Tack. Ja, Aerwyn heter hon. Efter Rowans mormor.” Hon blickade ner på barnet i famnen som funnit sig till ro och stängt ögonen igen för en vila. ”Visst är det fint? Hon ser verkligen ut som en Aerwyn.” Thessa fnittrade och tittade upp för att istället se mot hennes barnbarn Ravna. ”Jag är glad att du också är här. Aerwyn ser fram emot att få leka med dig när hon blir större.”
”Du har blivit så stor, Ravna.” Thessa log.
”Ikväll hade vi väl kunna ha en familjemiddag, så vi alla får ses någon gång tillsammans?”, föreslog Thessa. Osäker på om hon skulle ha orken då, men kärleken till familjen var större. Hon ville samla sina nära och kära.

”Han är säkert med Kai. Eller Gwen. Eller båda.” Han drog på mungiporna i ett litet leende. Ivor hade ofta sett Aiden tillsammans med draken, de verkade vara bästa vänner, om det inte var för Edric förstås, eller Gwen. På det sättet liknade Aiden sin far väldigt mycket. De hade båda det där äventyrliga i sig.
”Vi träffade Algir tidigare, på tal om drakar. De verkar ha ett drakproblem i Bel Baduhr. Känner du till det?”, frågade han och ångrade sig i samma stund. Här var det kanske inte läge för att tala om sådana saker. Men han lugnade sig när han såg Thessa med Aerwyn, i gott sällskap av Jeanne och Ravna.
”Och när det passar, Rowan..” Ivor sänkte rösten så att Jeanne och Thessa inte skulle höra. ”..Så behöver jag prata med dig. Det gäller Erland och Sienna.”. Han gav honom en menande blick. Det var inte säkert att Rowan kände till olyckan med Siennas smedja eller hennes skada. Men nyheten hade nått Ivor.

Jeanne log smått och kramade om sin mors hand i sin.
"Aerwyn. Det är ett fint namn, det känns som att det passar henne." Hon kände igen namnet från sin gammelmormor, och tyckte det var fint att de använt ett släktnamn till dottern. Det kändes fint, som om det var mer uttänkt på så vis.
"Hon växer alldeles för fort, det känns som igår det var hon som var nyfödd." Sade hon med ett lätt skratt, det senaste året hade gått otroligt fort kändes det som. Kanske blev det lättare så när det dessutom varit ett händelserikt år.
"Vi är gärna med, om du är säker på att du orkar med det?" frågade hon, tvivlade på att hon själv skulle ha varit uppe för det så snart efter förlossningen.

Rowan log igen, Ivor hade en poäng i det. Aiden hade mycket för sig men det allra mesta innefattade väl minst en utav de två. Inte för att Rowan kunde säga så mycket om det, han kände igen sig alltför mycket i sonen för det.
"Säkerligen." Log han och först nu kom minnet av Algirs besök tillbaka - han hade helt glömt av honom för en stund när Aerwyn fötts.
"Ja, han hann in här precis när allt drog igång, men jag fick egentligen inte med mig mycket om det. Det verkade som om en drake slagit sig ner vid Bel baduhrs gräns och ställt till med någon form av bråk, jag lovade att träffa honom igen lite senare." Han ville dröja kvar här med familjen ett tag till, men skulle försöka att inte låta dvärgen vänta alldeles för länge heller. Han skulle inte ljuga, han var också lite nyfiken på orsaken bakom all dramatik.
"Om vad med dem?" frågade han, gillade inte helt vad tonen insinuerade.

”Det är som alla säger.. tiden går fort. Det gäller att ta vara på den och njuta.” Hon såg från Jeanne till Ravna i dotterns famn. ”Och Isra? Är det bra med henne? Hon skulle också få säga hej till sin moster.” Men där fick hon rikta uppmärksamheten till Aerwyn som gav ifrån sig ett gurglande ljud bara för att lägga sig tillrätta i sin moders armar. ”Men lilla vän..”, suckade Thessa kärleksfullt och strök henne över pannan med tummen.
”Jag får återkomma. Jag.. jag vet knappt vilken tid det är nu. Men en middag, när det passar.”, erkände hon och gav Jeanne ett matt leende.

Ivor nickade åt Rowans ord om dvärgen. Rowan verkade ha blivit informerad om draksituationen i Bel Baduhr. Nu kunde bara Algir fylla i resten. ”Jag sa att jag skulle prata med dig. Han tror att du är den enda som kan hjälpa honom.”
Det högg i magen, han hade sagt för mycket. Iallfall kändes det som fel tillfälle. Det här skulle vara en lyckans stund, men Ivor kom med dåliga nyheter. Här hade han valt sig själv- om hans bästa vän hade hamnat i knipa, så hade han velat veta om det och kunna vara där och hjälpa till. Det var stor chans att Rowan kände detsamma, men den här stunden krävde hans uppmärksamhet och kärlek till sin familj. Men å andra sidan, kanske det innebar Erland och Sienna också. De var familj.
Ivor lutade sig närmare för att viska i Rowans öra. ”Siennas smedja har brunnit ner och hon är skadad. Riktigt illa skadad. Erland, Edric och Finnigan är oskadda.” Han sänkte blicken och flyttade sig undan för att möta Rowans blick. ”Jag kan se efter dem åt dig. Det var inte meningen att du skulle få veta såhär. Det är mitt fel.” Det fanns ett allvar i hans min och blick.

"Alldeles för fort." Instämde Jeanne med ett leende, det var galet vad tiden kunde gå fort med barnen. Det gick från att inte kunna göra något på egen hand till att snart springa runt som små yrväder på nolltid kändes det som.
"Bara bra, hon terroriserar barnflickan för fullt." Log hon, dottern var åtminstone full av energi, det rådde det inget tvivel om.
"Vi tar det när du orkar med det." Svarade hon mjukt, det sista hon ville var att pressa henne att ta ut sig i onödan. Det var pärs nog med förlossningen.

Rowan nickade igen, han fick ta tag i att tala med dvärgen senare. Vad det än var draken orsakat för bråk, skulle det säkert gå att lösa på ett eller annat sätt. Mest nyfiken var han egentligen på orsaken till allt, hur det kunnat bli så dramatiskt som Algir fått det att låta som. Visst kunde Algir ha dramatiserat det hela en del också, men han skulle inte ha rest hit om det inte vore allvarligt nog. Ivors berättelse fick honom dock mer fokuserad, och det högg genast till lite i bröstet av nyheten. Första instinkten var att han ville ta sig dit, se hur det gick med dem och finnas där - men han visste bättre än att lämna Thessa nu. Visst, hade han sagt som det var skulle hon säkerligen övertalat honom att ge sig av ändå. Det tog dock emot att lämna hennes sida än, även om hon hade resten av familjen här.
"Nej, du gjorde rätt i att berätta. Hellre det än att inte säga något - tack. Det hade varit fint om du kunde se efter dem." Svarade han, det hade känts värre att få veta senare. Nu fick han hellre lite tid på sig att reda ut när han kunde bege sig ditåt.

”När det passar då.”, sa hon igen och strök Jeanne över armen samtidigt som hon mötte hennes blick. Men sekunden senare tittade hon mot Ivor och Rowan, de talade lågt mellan varandra. Nyfikenheten tog över. ”Vad pratar ni om?”, sa hon skämtsamt, anade att det var något på tok, men hoppades på att hon skulle ha fel.
Ivor var snabb att svara Thessa. Han vände sig om och gav henne ett ursäktande leende. ”Inget som ni ska tänka på nu.”, förklarade han med ett ansträngt leende på läpparna. Thessa orkade inte säga emot. Hon förstod att det var något. Hon kände sin man väl, visste om när det var något som störde honom. Men tröttheten var ett faktum. Och hon visste att hon tids nog skulle få reda på det. Dessutom hade hon händerna, bokstavligt talat, fulla. Hennes fokus var den nyfödda dottern. ”Okej.”, sa hon tillslut, men gav Rowan en blick som tydde på att det här samtalet inte var över.
Det knackade på dörren strax därpå och en av tjänarna stack in huvudet. ”Ers högheter. Jag har dvärglorden Algir här. Han..”, kraxade tjänaren, tydligt obekväm med situationen.
”…Han behöver få tala med kung Rowan nu!”, fyllde Algir i och klev in i rummet förbi tjänaren. Det var ovanligt att han kände sig obekväm i en situation, men när han fick syn på kungaparet, den lilla prinsessan i Thessas famn, Ravna och Jeanne och Ivor därinne stannade han tafatt upp i en rörelse för en sekund. Han hämtade sig strax därpå och tog sikte på Rowan. ”Jag behöver hjälp av dig med dina drakkrafter- den där drakjäveln ställer till med problem, Rowan! Och så kan det inte fortsätta vara! Den ska bort därifrån! Snart har jag pållegänget efter mig också.”, han suckade besvärat. ”.. och den inte drar därifrån.”, sa han och syftade på den bevingade besten. ”Och det där hästfolket.. Tja.. Du känner ju dem, menar jag.” Han harklade sig och kände med fingrarna i det långa skägget.