PRS Lupple & Medi

"Jag vet inte." Hon såg på honom och log och bet till när nålen stack in men hon gjorde inget annat ljud ifrån sig och hon log.
"Tack det kommer bli bättre om någon halvtimme." Hon reste sig och kramade om honom.
"Tack att ni finns." Viskade hon och tog ställningen med sig och gick ner och öppnade ytterdörren.
"Dorian?!" ropade hon och såg sig om.

Alexander kramade henne chockat tillbaka och såg henne gå iväg med ställningen.
" Hon vill få bort sin rädsla. Det kommer bara göra så att hon minns varför hon är rädd." Mumlade Alexander på italienska och Lathan suckade.
"Möjligen. Det var tur att Dorian inte hörde det hon sa. Han skulle bli tokig." Sa Lathan tillbaka på italienska innan han satte sig och började titta bland olika papper.

Dorian hade precis vikit ihop duken när han hörde henne ropa och han sprang direkt till henne och var framme bara någon sekund senare.
"Willow?" Sa han oroligt och tittade över henne för att se så hon inte var skadad.

Hon log mot honom och lade huvudet på sned.
"Jag känner mig piggare nu." hon såg ner på duken och såg på honom.
"Ska du klä ut dig till spöke?" Hon la huvudet på sned.
"Eller ska du göra något med den?"

Dorian såg på henne och log. " Skönt och höra." Sa han och stirrade på duken han höll i handen och sedan på henne.
" Jag bara hängde ut lite tvätt. " Sa han och tittade ned och sedan upp.
"Jag hjälper dig till ditt rum. Du behöver vila." Sa han och såg på henne och på droppet. Hon var verkligen sämre.
Skulle hon orka i fem dagar till?

"Nej jag mår bättre jag kan gå ut en liten sväng." Hon såg på honom och tog hans arm med sin fria.
"Snälla låt oss gå på en promenad. Det är inte ansträngande." Hon såg på honom med bedjande ögon och log sagt.

Tristan döck upp och tog duken ifrån honom. Log och försvann. Han visste vad som skulle hända och han var snart tillbaka.
"Dorian har en sak att visa."

Dorian såg på henne och la huvudet på sned. Men ryckte till när Tristan dök upp.
"Tristan, maten är inte klar." Sa han irriterat på italienska och såg sedan på Willows bedjande blick och suckade.
"Okej." Sa han och höll ut sin arm och började gå.
"Om du lovar att säga till så fort du blir trött." Sa han och såg på henne medan han gick mot trädgården, mot platsen han valt ut att duka upp bordet på.

"Men snart är den det och då hämtar jag den." Han log mot dem och såg på Willow.

Hon tog hans arm och lyfte stället med den andra.
"Jag lovar att säga till när jag blir trött." Hon såg på honom och log med hela ansiktet.
"Åh du kanske menar att jag var för trött för att märka att nålen stacks in? Nepp jag valde det och klarade mig galant."

Dorian såg på henne och skrattade lågt.
"Du är så duktig." Sa han och ledde henne till bordet och var snart framme vid det. Han drog ut stolen åt henne och log.
" Varsågod och sitt." Sa han och såg lite osäkert på henne.
Det var riktigt fint. Ljusslingor hängandes i träden och buskarna och levande ljus tända på bordet. Det började mörkna så det var väldigt positivt.
Han hade en karaff med blod vid sin plats och svalde nervöst. Hon hade vin, vatten och läsk att välja mellan.

Hon log mot honom och stannade upp. Satte händerna för munnen.
"Dorian det är underbart." Hon slog sig ner och tog filten som hängde över sin stol och la den över axlarna. Såg på honom och log.
"Det är väldigt vackert. Har du gjort allt själv?"

Dorian såg på henne och log svagt.
"Ja men med lite hjälp. " Sa han och pillade lite med sitt vinglas.
"Jag tänkte att vi skulle ha middag ihop. Din mat är på väg." Sa han och skrattade lite nervöst.
"Gillar du det?" Sa han och såg på henne.