prs yehet & kkaebsong

Joshua tar ett löst tag om änden på täcket och lyfter det lite från ansiktet så att han kan se på den äldre.
"Jo jag vet," mumlar han och blinkar ett par gånger med blicken fäst på Zihaos läppar. Jo, han har blivit beroende av dem. "Men jag vill inte," gnäller han tillbaka och puffar upp sina kinder för att göra dem ännu mer fluffiga. "Kalla det inte förbaskat, det värmer faktiskt."

”Du använder bara det där täcket för att slippa konfrontera mig”, påpekade Zihao och fäste handduken hårdare kring höfterna. ”Och det är förbaskat, eftersom att jag inte kan göra det här”, började han och lutade sig över sextonåringen, gav honom en retsamt fjäderlätt kyss på läpparna, innan han sedan rätade på sig igen. ”...när du gömmer dig under det där förbaskade täcket”, avslutade han med ett flin.

"Det gör jag inte alls," protesterar Joshua och ruskar på huvudet, nej han kommer inte ge den äldre eleven en sådan tillfredsställande. När Zihao sedan böjer sig ner för att kyssa lite lätt på läpparna dyker ett nöjt litet leende upp och kinderna blir allt mer rosiga. "Där har du faktiskt rätt," mumlar han med blicken fäst på slytherineleven. "Men du måste göra något bättre för att jag ska hålla täcket från mitt ansikte."

Flinet på Zihaos läppar blev större och han höjde på ögonbrynen. Han visste mycket väl att Joshua ville ha en ordentlig kyss, men han bestämde sig istället för att ta tillfället i akt och retas lite.
”Ah, du vill att jag ska dra av mig handduken?” Frågade han, knappt förmögen att hålla sig från att brista ut i skratt. ”Visst, jag har ingenting emot att ta av den”, fortsatte han och började ytterst långsamt lossna på det vita frotté tyget - tillräckligt långsamt för att Joshua skulle hinna hindra honom.

Läpparna formas till ett stort O när han hör vad det är Zihao tänker och ruskar lätt på huvudet. Kvikt tar han tag i den äldres händer och blänger på honom.
"Ååh, du vet ju vad jag menar," utbrister Joshua surt, känner sig som ett litet femårigt barn. Än en gång putar han med läpparna. "Som att du inte vill ha en kyss du också?"

Zihao lipade mot Joshua för att sedan luta sig över honom och försiktigt smeka de fylliga läpparna med sina egna. Sextonåringen hade mycket rätt, han ville ha en kyss, eller tio. Antalet spelade ingen roll så länge det var större än ett. Han kravlade sig längre över den andre, så att han satt någonstans uppe vid den yngres lår, och drog händerna genom det prydliga, mjuka håret.
”Jodå, jag vet allt vad du menar...ville bara se din reaktion”, viskade han med ett litet leende innan han återgick att att halvt om halvt attackera Joshuas läppar.

"Gillar du att se människor lida?" Frågar Joshua med ett rakt, stelt ansiktsuttryck. Dock går det kvikt boet när den äldres läppar möter hans. Det är underligt, hur båda deras humör kan ändras så snabbt med hjälp av varandra, men just nu klagar inte sextonåringen. Händerna finner sin väg upp mot Zihaos axlar för att kunna få kyssen mer intensiv, så länge de hatar iallafall.

Sjuttonåringen var noga med att hålla händerna i styr, åtminstone så gott det gick. Däremot skulle det säkerligen ändå sluta illa, med tanke på hur ljuvlig Joshua var och hur dålig självkontroll Zihao själv hade. Tanken gick inte att sjukta undan, vilket förstörde hela stunden för honom. Han var så otroligt rädd att tappa kontrollen, rädd att göra någonting dumt. Motvilligt drog han sig därför undan, däremot utan att ta bort händerna från den andre.
”Förlåt”, viskade han och såg sorgsen ut. ”Jag...jag bara känner på mig att det kommer slita illa om vi fortsätter.”

Ett litet leende glider upp över ansiktet då Joshua skakar lätt på huvudet.
"Det är ingenting att be om ursäkt för," försäkrar sextonåringen tyst, låter sin tumme försiktigt stryka Zihao över kinden. "Vi kanske borde ta det lugnt ett tag, kanske du förlorar sjäkvkontrollen ännu mer desto närmre vi kommer till fullmånen."

”Troligen, det känns lite som att vara full”, mumlade Zihao och drog händerna nerför Joshuas rygg. ”Imorgon svär jag, på heder och samvete, att jag ska kyssa dig tills det är du som måste dra dig undan”, lovade han sedan och drog själv på munnen en aning. Fingrarna trummade förstrött nere vid den andres svank och ögonen föste sig i sextonåringens.
”Du förstår inte hur mycket jag älskar dig”, viskade han sedan. Utan Joshua hade han aldrig klarat sig igenom allt det här. Han hade inte ens klarat sig hälften så bra.