The living dead(Dragon Fantasy)

"Jag ska." fick hon ur sig, lätt darrande men det gick bättre då hon var borta från platsen. Hon darrade fortfarande av upplevelsen men andades snart ut.
"Förlåt." mumlade hon, hon skulle skärpa sig, hade bara inte varit beredd på känslan, hon hade aldrig varit såhär förr.

Mark gick med henne tillbaka till deras rum och öppnade dörren. "Det gör inget" mumlade han och sjönk ner på sängen med en suck. "Jag har dödat en del...".

Alex nickade och svalde.
"Jag beklagar." mumlade hon och rörde försiktigt vid hans axel innan hon placerade sina läppar mot hans. Hon skulle få honom att glömma, glömma för tillfället.

Mark såg upp på henne och besvarade kyssen ömt. Han la armen om henne och drog ner henne i sitt knä.

Alex blick flackade lätt, rädd att det hela skulle gå för långt. Men hon satte sig ner, någon vidare muskelstyrka eller motståndkraft ägde hon inte mer.

Mark märkte hennes rädsla och slutade. Han släppte henne och la sig på sängen. Han hade saknat henne, men inte ehnnes rädsla. Han ville bara glömma allt för en stund.

Alex var besviken då han slutade och förstod att det var hennes fel med.
"Förlåt, jag vet inte vad det är för fel på mig." sa hon och knäppte nervöst de bleka händerna i knäet. Hon var än blek och kall, eller snarare sval och hon vägde knappt något.

"Det är inte ditt fel" muttrade Mark och slöt ögonen. "Det är ingen fel på dig heller...Du är rädd, jag förstår". Men ett av de få nöjena han hade var henne nu, och alkohol.

"Men jag vill inte vara rädd, hjälp mig." bad hon bevekande och la sig vid honom.
"Snälla, jag vill vara som förr." tårarna trillade nu ner längst hennes kinder.

Mark la suckande armen om henne igen och kysste hennes panna. "Men förr ville du inte heller" påpekade han och kysste bort hennes tårar på kinderna. Han var inte riktigt vad vid att ta hand om gråt, Malin grät aldrig, därför var han lite stel.