Den stora vildmarken

Jag sprang och sprang till jag snubblade och ramlade på marken och svimmade.

"Mamma? Pappa?" frågade jag ängsligt.
Jag kunde plötsligt prata igen. Inte hade jag ont heller. De log mot mig.
"Ja, lilla vän" sa mamma.

Jag vaknade och kollade mig omkring vart var jag.

"Vad har hänt med mig?" frågade jag.
"Du är här" sa mamma.
"Det vet jag" sa jag otåligt. "Men var är jag?"
"Du fick en sån chock när Julia gedde sig av att du..."
"Vänta lite..." sa jag oroligt. "Är jag död?"
Pappa nickade.
"Nej!!" sa jag. "Ni måste ta mig tillbaka!!"
"Vi kan inte" sa mamma.
"Kan ni ta hit Julia?" frågade jag. "Ali? Sam? De kommer inte klara sig!"

Jag såg mamma, pappa och Marie.
- Vart är jag? Frågade jag.

"Döden kommer ta de också i sinom tid" sa mamma. "Titta där!"
Jag vände mig om. Där stod Julia, skinande vit och orolig.
"JULIA!" ropade jag.

Jag hörde Katie ropa och när jag vände mig om så stod hon där.
- Katie, ropade jag.

"Var är Ali?" ropade jag. "Och Sam?"

- Jag vet inte vart är jag? Frågade jag.

"Du är död" sa jag.