Prs(Dragon Fantasy)

De stred länge och deras krafter dog sakta ut, vilket inte monstren verkade göra.

Mina flämtada av ansträngning, hon orkade snart inte mer och stugan var de för långt från. Hon såg ingen av de andra och monstren verkade bara bli fler och fler.

Uriah andades tungt. Arnold dök upp, "Vi måste tillbaka upp till Olympen, det är där udden är!" sa han andfått. Uriah nickade kort, Olympen var bättre än ingenting. "Var är Mina?" frågade han oroligt.

Mina var mitt i ett hav av monster otroligt nog inte skadad, men utpumpad och slut så hon såg stjärnor. Hon försökte ta sig ur mängden men det enda som kom var mer monster fast hon dödade ett efter ett.

Arnold och Uriah dödade sig igenom massan av monster. De såg inte Mina än, vilket gjorde Uriah nervös.

Hennes muskler värkte och huvudet dunkade efter ett otäckt slag av en klubba. Hon sökte nu desperat efter de andra, efter en öppning, efter stugan vad som helst men hon orkade inte längre.

Tillslut fick Uriah syn på Mina. "MINA!" skrek han för att hon skulle höra honom bland alla vrål. Han hade precis kommit fram till henne då något högg honom i ryggen och allt svartnade. Arnold dödade mpnstret som kört in en påle genom Uriah och bar sedan sin vän fram till Mina. Arnold tog hennes hand och började leda vägen till Olympen, medan han slogs och bar på Uriah, som fortfarande hade pålen rakt genom sig.

Mina skrek men hon hann inte hindra, Uriah......död? Hon blev som förlamad, hon visste inte vad som skedde men monstren verkade avta, snart var de inga fler. Men hon brydde sig inte, inte nu längre.

De lyckades av underlig anledning ta sig in i hissen och fick där vänta de långa minturarna till våning 800.
Medans låg Uriah slappt över Arnolds axel.

Mina satt på hissgolvet oförmögen att röra på sig. Det var Arnold som var den starka nu som ber ihop, han tog henne i handen och ledde dem in på Olympen.