Skogens hemligheter

"Aldrig." sa Indra mjukt och höll om honom. Han behövde trygghet ibland var han som en liten pojke.

Vincent log trots att hon inte kunde se och kramade om henne. "Bra" mumlade han. Han låg så en stund innan han slutligen satte sig upp och drog sig över sin haka osm började bli stickig. "Nej, nu måste jag nog arbeta mer".

"Arbeta med vad?" frågar Indra och ser upp på honom då hon fortfarande ligger kvar.

"Jag måste ner till byn och se över några ur min personal som är sjuka, ifall de är friska än, och sedan se över ritningarna på huset" svarade Vincent och drog på sig kläderna.

"Okej" sa Indra till byn ville hon inte, hon vågade inte ännu inte efter branden vars skador hon ännu bar på sina ställen.

Vincent knäppte sin skjorta och log. "Vill du med? Jag skulle behva sällskap". Det var tråkigt att gå själv.

Indra såg tveksamt på Vincent, "Jag vet inte, du vet......" sa hon tveksamt och såg menande på honom.

Vincent nickade förstående. "Jag vet...Jag går själv då". Han drog på sig sin jacka.

"Förlåt." mumlade Indra och satte sig upp i sängen. Rädslan fanns kar där än, rädslan och mardrömmarna som tyst tog henne.

Vincent gick fram och satte sig vid henne. Mjukt la han henne i sin famn. "Du behöver inte be om ursäkt älskade". Han kysste hennne lätt.