Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Jag tror vi stannar här lite...eller vad säger du?" mumlade Niel fundersamt och rev sig lite på bröstet.

Mona nickade. "Det låter bra". Hon ville gärna stanna några dagar. "Jag tänker gå ut och se mig om i byn en stund innan frukosten" sa hon sedan och drog på sig kappan och gick mot dörren.

Niel nickade och la sig i soffan. Milena kom strax ut och de bestämde sig för att öva med svärdet.

Mona gick nedför trappan och kom ut. Det var vit ute, ett tunt lager snö täckte marken. Hon log och började gå. Trots att det var tidigt var det fullt med människor ute. Men hon mötte inte någons blick. De flesta kvinnor såg ner på henne för att hon var särling, och männen kastade bara skamlösa blickar på henne.

Niel och Milena gick ut på gården, och längtansfulla blickar från kvinnorna följde, irriterade honom. De började träna.

Mona var på väg tillbaka till puben då hon råkade se bakåt och stelnade till. Det var en av männen, han hade stirrat skamlöst på henne borta vid torget. Hade han följt efter henne? Hon fortsatte gå och försökte inte bry sig om honom.

Då Niel och Milena övat ett tag bestämde de sig för att gå en sväng. De gick in på en pub och de fick vatten och bröd med ost.

Mona gick in på krogen igen, och upp på deras rum. Men varken Niel eller Milena var där. Hon gick ut igen, men hann inte lågt fören någon stoppade henne. "Hallå där" andades mannen tungt i hennes nacke. Utan några ord vände Mona bara om och försökte hitta Niel.

När de var färdiga gick Milena och Niel till en affär. De sålde kläder där. "Milord kolla! Vilka fina byxor, de måste vara sköna och strida i! Köp dem åt mig, köp dem!" skrek Milena. Försäljaren stirrade förbluffat på Milena och sa sedan: "Hur vågar du tilltala din lord sådär, din lilla piga!"
Milena räckte ut tungan och försäljaren, som gjorde ett försök att slå Milena på käften. "Hon tilltalar mig som hon vill!" sa Niel med hård röst och stirrade likgiltigt på försäljaren. Milena log elakt och när Niel köpt henne byxorna satt hon på hans axlar och de började gå tillbaka till värdshuset.

Mona skyndade in mot staden igen. Men mannen var inte en lång bit bakom henne. Hon trodde hon skulle behöva gå tillbaka till värdshuset igen, då hon äntligen såg Niel och Milena. Hon sprang fram till dem. "Tack gode gud att jag hittade er, den där mannen har förföljt mig ett bra tag" mumlade hon lättat.