Kärlekstråden

_{Skrivet av Borttagen:}
okej, bered dig på halvlång text.

There's this boy, helt underbar är han. Han är halvlång, blond, otroligt fin, omtänksam och helt enkelt ashärlig. Det är rätt invecklat alltihopa, så jag börjar från början.

När jag gick i sexan, hade vi slöjd tillsammans i ett helt år (vi gick inte i samma klass, så vi hade inte snackat mycket innan.) Han var lite smårolig, vi snackade hur mycket som helst, umgicks lite nu och då. Slutade med att jag hade världens crush på honom, och ja. He looked after me, ville det bästa för mig.Han skyddade mig mot det som inte var så bra, och ja. Så var det. Skolavslutningen kom, och jag var helt förkrossad. Vi skulle inte börja i samma klass i sjuan, var typ helt heartbroken.

Sjuan kom, och något hände med oss. Sista halvåret (december - fram tills typ juni.) var vi som ett. Jag fick tillbaka mina känslor, och han hade tydligen känslor för mig med. Vi var alltid med varandra under skoldagar, lediga stunder, och jag ville inte göra annat än känna hans kroppsvärme.Han försökte få kontakt, men jag som.. backade undan. Han visade tydligt att han var intresserad, och jag var helt till mig. Han hade hintat, not so discrete, att han ville att det skulle bli något, men jag vågade inte stå för det jag kände. Han sa ingenting out loud, rakt på sak till mig, men vi fortsatte som vanligt. Satt kloss på varandra, mös till det i korridorerna, snackade om allt och ingenting, och jag vet inte vad som hände. Allt bara slog till, krasch bom bang.
Vi vågade dock aldrig visa våra känslor för varandra, så det som.. blev fail, och jag ville bara få uppleva kärlek, känna mig älskad. Blev tillsammans med hans kompis, just because I was in love with love.

Det höll två veckor, då jag inte kände något annat än vänskap. Insåg snabbt att jag bara var kär i kärleken. Gjorde slut, och K (killen allt handlar om) blev som aldrig densamma.

Jag har nu börjat i hans klass. Vi var på "klassresa" och jag är helt galen nu. Han gick med mig, MIG, i sju kilometer. Han delade sovsäck med mig, satte sig alltid bredvid mig, gjorde plats åt mig bredvid mig.Satt så nära att jag nästan kunde höra hans hjärtslag, hans andetag. Hans kroppsvärme som han delade med sig av genom att vi satt sida i sida, benen mot varandra, armar som snuddade, mitt huvud mot hans axel. Jag vet inte, känns som att allt kommer bli som det var, och jag har panik. Det enda jag vill är att känna hans kroppsvärme, att hans leenden är för mig, att han finns där när jag behöver någon, den där axeln att luta sig mot, handen att hålla och den där personen som gör en lycklig. I have no fucking idea of what I am supposed to do.