De utvalda

Eletha vaknade och kröp ut ur sängen, de var morgon nu och hon slapp vara där mer. Hon rörde sig smärtsamt och bet ihop. Hon tog sina kläder och gick till särlingarnas våning, hon andades tungt i trapporna och stannar framför Ethans dörr, var han tillbaka? Hur var det? Hon knackar på och går in och får en chock, "Ethan." säger hon förskräckt och stänger och låser dörren.

"Hm?" Ethan vred på sig och vaknade utav Elethas röst. "Ladyn jag skulle underhålla ville ha mig ur vägen....men hon misslyckades...hon han bara skära mig lite lätt och kasta kniven i armen" mumlade han. "Hur är det med dig?" frågade han sedan och såg ordentligt på henne. Hon såg blåslagen ut....

"Bra" sa hon avfärdande och såg oroligt på honom, de skulle inte prata om henne nu. Hon går fram till handfatet och tar kannan med vatten och sedan ett gäng med tygtrasor. "Vi måste få det omlagt, det kan svida." sa hon och började sedan med en tygtrasa rengöra såren tills vattnet färgades rött. Hon band sedan om dem och såg oroligt på honom, "Hur är det." sa hon med stora ögon av oro.

Ethan blundade och bet ihop då hon började rengöra såren. Men det behövde rengöras för att kunna läka. Fast det skulle nog inte läka helt som han trodde....troligtvis något ärr kvar skulle det bli.
"Bra..." mumlade han sedan. "Känner mig lite trött men det är okej".

Hon nickade, "Då ska du sova, eller vila i alla fall." sa hon och hjälpte honom upp på fötter, hon knep ihop munnen till ett sträck då han kom åt ett av blåmärkerna men ignorerade det och ledde honom till sin säng.

"Men kungen då? Måste inte vi träna...eller något?" frågade Ethan. Han la sig i sängen och drog upp täcket till hakan. "Jag gav igen i alla fall" mumlade han sedan. "Kastade tillbaka kniven till henne....rakt i benet".

Elatha bara såg på honom och stönade djupt, "Varför gjorde du det?" sa hon suckande och satte sig vid hans sida. "Efter uppdrag får man en dags vila." sa hon och hennes hand darrade lätt då hon smekte hans hår, vad skulle nu hända?

"För annars hade hon kommit ikapp mig och dödat mig nog..." sa Ethan. Han hade varit en aning rädd om livhanken... Han blundade då hon smekte hans hår och tog hennes darrande hand och kramade om den.

Hon nickade, "Det var ju bra att hon inte gjorde det, men du skulle sprungit, vem vet vad som händer nu?" sa hon och såg på honom då han tog hennes darrande hand. Hon la sig vid honom, men drog av klänningen först så den inte skulle förstöras, det syntes tydligt hur blåslagen hon var.

"Det kanske jag skulle ha gjort....men jag fick panik och smärtan gjorde inte saken bättre" mumlade Ethan. Han hoppades han inte hade förstört något nu....om han sa att det var i självförsvar så kanske inte något skulle hända....
Då hon drog av sig klänningen drog han efter andan. "Förbaskade lord" mumlade han förskräckt. Hade han gjort det mot henne?